Pojk, jag är så gammal
och du och de andra
så stora.
Jag har ingenting
mer att vänta
och ingenting att förlora.
Förr kunde jag sticka Er strumpor, det kan man, hur
litet man ser.
Det lönar sig inte längre, ni gillar dem inte mer.
Ni skickar mig brev, och jag sitter
vid brasan och läser
vid glöden, men ni säger så
underligt litet
om era verkliga öden.
Ni kommer ju hem,
ni är snälla,
jag har intet att klaga på.
men det känns litet
underligt ensamt
ibland ändå.
Jag vet, att man
måste lossas
från allt vad man
ägt på jorden,
och ni som jag har väl alltid
haft litet fattigt med orden.
Det är bara dumt att begära,
när man blivit så
gammal som jag.
En gång har ni varit
mig nära,
jag har haft min dag.
Bengt E Nyström, 1940
- - -
När jag själv blir gammal så hoppas jag att jag kunnat förmedla att jag redan fått min beskärda del av kärlek från mina barn. Jag vill inte att de ska känna att de behöver kompensera mig för allt arbete, och alla de nätter jag vakat över dem.
För jag har ju redan fått all den kärlek jag kan begära, jag får den varje dag. De ger den till mig utan att det har aning om det... varje dag... i överflöd...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar