söndag 31 oktober 2010

lördag 30 oktober 2010

En kärlekshistoria?

Han: Officeren från stockholm? Sonen i den välbärgade familjen på östermalm?

Hon: Rättvikskullan som vintertid försörjde sig som så många andra i dalarna genom att gå till fots till huvudstaden och söka säsongsarbete. Kanske genom att tjäna husa hos herrskapet ovan?





Antik- och samlarmässa i Söderhamn

Massor av 50+are... var är den kvalitetsintresserade unga medelåldern någonstans?
Har de inga pengar efter alla rotavdragen?

Mitt fynd blev ett par jugendljusstakar för 140 kr (se dem på bilden nedan)



Ensam...

En låt från tiden före mobiltelefonerna då man kunde sitta hemma en hel kväll Och vänta på att telefonen kanske skulle ringa... vilket den sannolikt inte gjorde heller...

Heart - "Alone"



Fint besök...


torsdag 28 oktober 2010

Nytt projekt startat...

Min sons normaltillstånd är, som framgår av bilden nedan, att vara sur och arg. Det är något jag känner att jag behöver jobba med att förändra.

I försvaret så brukade vi ta på de värnpliktiga full stridspackning och sedan fick de gå, och gå och gå...
Till slut så insåg de att det var lättare att bita ihop och gå, än att gnälla och ändå få gå. Många blev nog väldigt förvånade över att ingen "mamma" eller "lärare" förbarmade sig över dem och lät dem slippa att gå trots att de gnällde allt vad de orkade. Klagade någon av dem på skavsår eller andra skador (påhittade eller verkliga) så fick övriga gruppmedlemmar bära dennes packning eller i värsta fall bära honom på bår (+ all packning såklart). På så sätt visade det sig ganska snart om de simulerade eller ej...

Dessa metoder kan dock vara lite tidiga att implementera på min son tyvärr...

Är det någon som har tips på hur man går tillväga för att få honom att se mer positivt på tillvaron, så mottages de väldigt tacksamt...




onsdag 27 oktober 2010

Att försöka anpassa verkligheten efter kartan...

Så många gör det... Vi vill så gärna att han/hon äntligen ska vara den vi längtat efter. När det sedan visar sig inte stämma beskyller vi denne helt oförskyllt för att vara annorlunda än vad vi förväntade oss, trots att vi egentligen bara hade att öppna ögonen för att se vem han/hon egentligen var...

Egentligen så saknar vi nog förmågan att se klart när vi som mest hade behövt den förmågan...



tisdag 26 oktober 2010

Kroppen är en egendomlig skapelse...

Den bara går, och går, och går...

På slutet så verkar den bara gå av gammal vana, som om den inte vet hur den annars ska göra, trots att ingen återvändo finns.

Men till sist så dog far ändå...

Andy Griggs - "If Heaven"



Låten är dedikerad till Andys bror Mason Griggs. Andys far dog när han bara var tio år gammal, så Andys fadersgestalt och hjälte blev hans då 14-årige bror Mason. Men när Mason var 22 år dog även han i en hjärtattack...


"Andy Griggs' mama, Barbara Knight, calls it "The Song." It's the song she wants to hear more than any of her son's other hits. The one she always makes him sing sitting directly in front of her, beginning with Andy softly strumming the guitar-and ending with both of them in tears."

"Vem ska vi nu hälsa på extra mycket?" frågade Erik...

Vad är viktigt för dig?

Alla har vi saker som är viktiga för oss. Det är dock väldigt lätt att tro att ens partner har samma preferenser, men det är inte så ofta det är fallet.

Jag tror att det är mycket viktigt att man med jämna mellanrum tar ställning till vad som är viktigt för en själv, och inte minst HUR viktigt det är för dig. Och att du sedan på ett tydligt sätt delger detta med din partner för att se om Era önskemål leder Er i samma riktning.

Jag har bloggat om detta tidigare läs gärna det inlägget: (Den statliga relationsmyndigheten)

Här kommer en pinfärsk video som tangerar ämnet från
Joey+Rory - "That's Important to Me"




En bild är aldrig bara en avbildning...

Det finns så mycket i betraktarens öga som påverkar hans upplevelse.

Själv påminns jag om det när jag ombeds ta bort bilder jag lagt ut. Bilder som är helt normala men som uppenbarligen upplevs helt annorlunda av den porträtterade.

Karin Thunberg har skrivit en krönika som tangerar ämnet:

Bakom dragspelet lagras minnena



"Det finns politiker och partier i Sverige som lever i en märklig fantasivärld"

Så har äntligen "försvarsmakten" lyckats beskriva vad vi egentligen gör i afganistan och vilket stöd som behövs från sverige. Det är dock egendomligt att beskrivningen ska behöva komma från en vagnschef på fältet, och inte från staben i stockholm.

Har vi verkligen en kompetent försvarsledning? eller har även denna befordrats till nivån över sin egen kompetensnivå?

"I en hierarkisk organisation kommer varje anställd att befordras till sin inkompetensnivå."
(peters princip)


Läs inlägget i Svd: ”Skicka hit fler soldater”



måndag 25 oktober 2010

Dansupplevelsen är ofta subjektiv...

Jag har i allt högre grad kommit att förstå att en dansupplevelse kan vara mycket subjektiv. Hur jag upplevt en dans skiljer sig inte sällan från min danspartners, och omgivningens, intryck av densamma.

Inte heller är det säkert att bådas tankar är "här och nu", utan de kan mycket väl vara långt, långt borta utan att ens danspartner alls behöver märka det.

Själv har jag dock väldigt svårt att inte vara totalt koncentrerad på min position i lokalen och på de kringdansandes placering, riktning och fart. Lyxen av att kunna njuta av sin danspartners närhet och ta sig tid att "mysa" under dansen är något jag sällan hänger mig åt längre tid än någon enstaka sekund i taget, då det avsevärt försämrar min egen prestation som förare. Och skulle jag dessutom tillåta mig vara medveten om vilken skönhet jag allt som oftast får ynnesten att låna under 7-8 minuter så skulle jag sannolikt inte kunna dansa alls.

Några bilder på mig och "Anna från götet" från i helgen får åskådliggöra min tes. Vi var långt ifrån samspelta men då vi båda verkade ha riktigt kul av "nyhetens behag" och av att brottas om herraväldet, så blev det ändå några fantastiska danser... tekniskt sett alltså... :-)



Den här gången vet jag vad som väntar...

Sorgen... den där känslan som man inte kan framkalla förrän allt redan är försent. Den fysiska känslan som får en att krypa ihop i fosterställning som ett barn. Reaktionen på att hjärnan förstår att en epok för alltid är över.

Jag är dock livserfaren nog att veta vad jag har att vänta... och den här gången välkomnar jag känslan...
som en bekräftelse på all den kärlek som är sorgens källa.

"Sorgen är den djupaste ära som glädjen kan få"

 

Rascal Flatts - "Here Comes Goodbye"



Varför IKEA slutade med sina populära 1700-talsmöbler.

Saxat ur söndagens Svd

"Det var då han började se det moderna i en gammal 1700-talsmöbel, vilket skulle bli startskottet för Ikeas satsning på en 1700-talskollektionen med allt från matsalsmöbler till tyger och porslin.


– Ikea blev världsberömda och vi upplevde en triumf, inte minst i USA där allt tog slut i princip på en gång. Jan Stenbecks fru kom hit från New York med sju kvinnor. Jag åkte med de här miljardärskorna till herrgården Ekensberg och visade några tyger. Sedan åkte vi till Ikea i Kungens kurva där de köpte allt som fanns, några tusen meter. Det kom som en överraskning också för Ikea. Plötsligt blev de världens duktigaste möbeltillverkare, i en tid när spånplattan tog över hela världen.


När blev kollektionen farlig för Ikea?


– När efterfrågan ökade. Det här var kanske några promille av deras omsättning, men man fick ett sådant genomslag för möbler i hållbart massivt trä. Det skulle ju kunna innebära döden för ett spånskiveföretag.


Lars Sjöbergs illusion om början på en ny tidsålder gick i kras. I dag tycker han att vi går i precis motsatt riktning.
– Man använder sig av en vokabulär som om vi är på väg mot ett hållbart samhälle. Vi diskar glasburkar, komposterar och åker två mil till närmaste återvinningsstation. Men det är inte sopsortering som skapar ett hållbart samhälle."

Artikeln

Farsgubben...

Jag har inte bloggat om honom tidigare. Det kanske är dags nu. Nu när han inte förväntas leva så länge till. Sannolikt lever han inte en vecka till, men vem vet...

I år är han precis dubbelt så gammal som mig.

Det är nu 18 år sedan mor dog.

Och även om de inte är mina biologiska föräldrar så kommer allt Ni förknippar med hur jag är, från dem.

Jag har verkligen fått lära mig hur lite arvet betyder och hur mycket miljön formar en som människa...

Tack Pappa!


Bild från Rådhuscaféet, april 2005

söndag 24 oktober 2010

Måste baka tunnbröd lite oftare...

Enligt barnen så slår ju mitt recept Polarbröds produkter med hästlängder...

Undrar om man kan sätta en deg i bakmaskinen för att minska på kladdet?






Jag kommer att tänka på annat...

I dagarna är utvecklingen för den svenska afganistanstyrkan nästan dagligen i tidningarna. Själv får detta, som vanligt (jag är ju lite som eljest), mig att tänka på annat...

Allt med relation till svenskar i utlandstjänst alla med döden som resultat...

- - -

En annan FN-insats som skördade många dödsfall är vår tid i Kongo. Det var under denna konlikten som Den svenske FN-chefen dag Hammarskjölds plan blev nedskjutet. Detta känner de flesta till.

Men han var inte ensam på planet med honom dog också en blott 20-årig man från Bollnäs, Ewald Persson. För mig, och många med mig, hade hans öde aldrig kommit till kännedom om inte hans gravsten fått en särskild utformning som berättar om händelsen.

Jag passerade stenen många gånger under min tid som notarie på Bollnäs tingsrätt, och som försvarsanställd är det då svårt att undgå att se den...



- - -

Det är förvånansvärt tyst i tidningarna om de svenska soldater som tvingas döda människor på nära håll.
Hur tas de omhand? och hur ter sig deras vardag efter händelsen?

- - -

Det tredje jag kommer att tänka på är ett ypperligt exempel på "målstyrning". Den svenske kompanichef som under tjänstgöring i Sinai fick order från FN att som första förband bege sig till Libanon, fick en verkligt utmanande order. Ordern han fick var: "Upprätta FN:s närvaro i södra Libanon"

- - -

Tre helt olika funderingar, men så funderar jag...


torsdag 21 oktober 2010

Bugg på vargen...

Killarna är lyckligt omedvetna om hur populära de egentligen skulle kunna bli om de slutade larva sig.

...och en hel del av oss blir aldrig någonsin medvetna om det.

Idel "glada" miner på kursen...

onsdag 20 oktober 2010

Två foton...

Tagna vid samma tillfälle, med samma kamerainställning, men med ett litet annorlunda focus...




En studie i Kärlek

Järvzoo har gjort en jämförelse mellan kärleksbeteenden hos de fem stora rovdjuren, björn, varg, lo, järv och människa... Träffande och tänkvärt...





tisdag 19 oktober 2010

Video om Husqvarnas midjeröjsåg 535 FBx

Jag har självklart införskaffat en, men har bara hunnit att brunnsröja med den än...

"En inspirationsfilm från Kraftsamling Skog och Södra om den nya kedjeröjsågen. Filmen visar hur sågen används och fördelarna med kedjeröjsågen i exempelvis brunns- och skärmröjningar."



Två färgklickar i skogssverige...

Tvillingarna Eriksson berättar om intensivodling av björk. En verkligen intressant förevisning...

De är som siamesiska tvillingar i två separata kroppar men med en gemensam hjärna :-)





måndag 18 oktober 2010

Jeansboken

Bild på Johannas jeansbok (den är klädd i blått canvastyg).

Fast att det inte var en mans lagbok kanske Ni redan gissat...



Ett litet asplöv...

Hybridasp, klon 34, planterad 2005, lövets diameter 18 cm




söndag 17 oktober 2010

Grundproblemet


Kenneth blev 22...

De amerikanska videorna känns mer och mer aktuella även för oss...


Bill Gentry - "19"




En del beställningar är mer komplicerade än andra...

Det här är underlaget för en av mina golvbeställningar. Inte helt lätt att plocka ihop gissar jag...



Fler än jag som gillar pelargonier?

Bästa pelargonvintern

Fråga:

Hur gör jag för att övervintra pelargonerna?



Svar:

Pelargoner mår allra bäst av att övervintra inomhus på ett svalt (ca 12-15°) och ljust ställe. Montera upp extra belysning ett par dm ovanför plantorna. Det enklaste är att hänga upp lågenergilampor, men om du vill investera i riktig växtbelysning hittar du sådana i trädgårdsbutikerna. Använd inte vanliga glödlampor, de ger mer värme än ljus och pelargoner som inte får tillräckligt med ljus under vintern ränner iväg på höjden och blir klena. Koppla till en timer så att plantorna får ljus ca 14 timmar om dagen.

Visst, det går att vinterförvara pelargoner hur mörkt som helst, bara de står kallt (i så fall gärna jordkällartemperatur: 5°). Men då får man räkna med ett stort svinn och de som klarar sig blir inte alls lika fina som de pelargoner som övervintras ljust och svalt.

Putsa också bort alla vissnade blad och blomstänglar inför vinterförvaringen. Spara inte plantor som är angripna av ohyra, och förebygg gärna genom att stoppa ner pinnar med bekämpningsmedel i jorden på de som ska vara kvar. Ge dem bara en liten skvätt vatten varannan vecka under vintern och ingen krukväxtnäring alls förrän till våren, efter omplantering och beskärning, när de börjar växa igen

Källa: Svd:s trädgårdsblogg



lördag 16 oktober 2010

Flyttat plant

Idag har barnen hjälpt mig att fylla ut de luckor som sorken skapat i hybridaspodlingen. Vi grävde helt enkelt upp invintrade rotskott och flyttade de till luckorna.

Emma var duktigare än jag förväntat mig och Erik hade en latmask i kroppen. Uppenbarligen behöver han avmaskas inom kort...

torsdag 14 oktober 2010

Studiebesök på Bäsinge såg och hyvleri

Yrkeskunnande och kvalité. Jag köpte köksgolvet från Sven-Erik en gång i tiden och köper sannolikt även de nya golven härifrån.

Fast visst kostar det, men kvalité måste få kosta.

Golvet kostar mer per m2 än vad min gård är taxerad till per m2  :-D

Men golvet håller ju i århundraden...

Bäsinge såg och hyvleri



Livet på en räkmacka...

Frukost på Elsa anderssons Café innan jag åkte till Krylbo för att se på trägolv och lister




söndag 10 oktober 2010

Äppelkaketider!

Hösten är näst bäst (efter vintern), och bäst under hösten är äppelkakorna!

Vi kör receptet ur "grabbarnas kokbok"
Äpplen i en smord form med två teskedar nykrossade kardemummakärnor över, och sen degen gjort på
200 gram mjöl, 200 gram socker och 200 gram smör ( ja, SMÖR! inte margarin)



Emma och Elisabeth stod för bakandet denna gång...