"Jag kan lika gärna säga det utan omsvep: I taket lyser stjärnorna är en av de mest gripande ungdomsskildringar jag sett. Det är en film som lever kvar inombords i dagar sedan eftertexterna rullat slut."
Visst var den bra, och visst rann tårarna, men det gör de ofta på mig, jag har sett för mycket av livet för att inte låta det ske...
Jag undrar om Emma är mogen att se den än?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar