För en tid sedan bloggade Sanna Lundell såhär:
"Jag inbillar
mig säkert, men var det inte så förr i tiden att ungar lekte med varandra och inte i första hand med sina föräldrar. Var det inte så att när man som liten blev medtagen till en park, så satte sig mamma på en bänk, läste en tidning, kanske rökte en cigg och snackade med de andra mammorna. Barnen lekte med varandra. Man lånade någons hink, hade tävling i klätterställningen. Tröstade någon liten som letade efter mamma, blev ängslig när några tonåringar dök upp och tuffade sig.
2010 går jag till parken med Igor och ser pappor hänga i knävecken. På tok för stora mammor som åker nerför rutchkanan. Det finns inte en blekaste chans för Igor att hitta någon att leka med, för alla ungar leker med sina föräldrar. Och skulle han mot förmodan hitta någon att lajja med, så kan man ge sig fan på att mamman/pappan står som hökar och övervakar, så att det hela blir högst onaturligt. Curling. Fy fan säger jag bara, släpp ungarna loss. De behöver det"
Vad sysslar de med i huvudstaden? Vilka människor vill de skapa av sina barn?
1 kommentar:
Är rädd för att de inte bara är i huvudstaden som de är på de viset..... tragiskt, men sant....
Skicka en kommentar