Varför gör vi män så?

Varför tiger vi bara? Varför ser vi "problemen" som en tvekamp där vi härskar genom att tiga?

Kanske för att vi vet att Ni nästan alltid kommer tillbaka...

Det är därför jag tycker att man i ett förhållande måste skapa en situation där man ärligt kan säga till sig själv att "jag är inte beroende av dig, jag kan gå när jag vill"... men att man också säger "just därför, och bara därför, så stannar jag hos dig för att jag VILL!"

På så sätt kan man gå, så snart viljan inte längre finns där...

För DÅ fattar vi män! När Ni en gång går, när allt är försent...


Martina McBride - "How Far"