Hon avslutar med:
"Samtidigt, sanningen är alltid tudelad, tror jag [att] många av oss äntligen
vågar berätta det som doldes i barndomens finrum, bland de främmande. Man dör
inte av det. Tvärtom blir man starkare, vinner ny frihet. "
Jag tycker att hon har rätt, visst blir man starkare av att blottlägga sina tankar och förvånad tvingas inse att man inte betraktas som udda, utan istället får uppskattning för detta.
En annan företeelse som vi ännu inte riktigt sett effekterna av är att gränserna mellan ungdomen och vuxenlivet suddas ut när både barn och föräldrar är med på facebook, och bloggar. Det går liksom inte längre att dölja att de tankar man brottades med som tonåring fortfarande upptar våra tankar när vi är 20-, 30-, 40- och 50- år gammal. En utveckling som jag tror är av godo. I vart fall för alla vuxna, förutom för dem som försöker upprätthålla sin auktoritet genom omotiverat gränsättande, höjande av rösten och härskarmentalitet. Dvs. för de som kräver sin auktoritet, till skillnad från de som ser till att förtjäna densamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar