Men trots att jag nu är vältränad i både vrister och knän, och har en gedigen rutin bakom mig så förmår jag inte att prestera på topp i mer än, lite drygt, en dans i taget (jaa... två låtar).
Så jag har fått mer vatten på min kvar att, så långt möjligt, undvika dessa dubbeldanser...
Och om jag nu inte kan få henne att nå "dansnirvana" på 7-8 minuter, varför skulle jag då fortsätt att göra anspråk på hennes tid? Då är det väl bättre att låta någon annan får chansen att förgylla hennes tillvaro?
"Se, vad jag fick uti min hand,
se, vad jag fick att föra.
En liten flicka så fager och så grann,
Så nätt uti sina kläder.
Jag håller dig så kär, jag stiger dig så när,
jag kan inte säga hur vacker du är,
jag låter dig gå för en annan..."
6 kommentarer:
Oj,...vilka krav du ställer på Dig själv!
Vad kommer denna prestationsångest ifrån!?Man kan inte vara bäst på ALLT.
Tror det handlar om att bara släppa kontrollen och flyta me, skratta å le....
Det är ingen prestationsångest. Det är ett sätt att undvika tristess...
"få henne att nå dansnirvana..."
Än du då, dansar du för att glädja oss tjejer eller för att du själv tycker det är kul?
Glöm inte dig själv, det sköna kan ju faktiskt sitta i det enkla och avskalade.
Jag dansar för min egen skull. Jag har dock dansat så länge så att jag inte får tillfredställelse av kvantitet.
Visst dansar jag för att glädja Er tjejer. På så sätt för jag ju själv mest tillbaka. Jag har dock funnit att Ni blir gladare av att bli uppbjuden, än av dansen i sig. Så två låtar är mer än tillräcklig tid för att ge Er det Ni vill ha, att dansa längre är bara onödigt frosseri.
Jag vill inte längre dansa alla danser en kväll har att erbjuda, det förhondrar mig från att ha lika roligt. Jag har insett att det mest fantastiska med dansen inte är dansen i sig, utan stämningen i lokalen och mänskliga möten...
Fel tagg på detta inlägg - ligger under skogsskötsel. Fast det kanske det är utan att jag förstår det. :-)
Klon 34
Omtaggad...
Skicka en kommentar