Förälskelsen, en motsats till kärleken?

Vetenskapsradion forum sände idag ett verkligt intressant inslag. Självklart så tycker jag det eftersom inslaget var ett stöd för mina egna teser...

Programmet beskrivs enligt följande på sajten:

"Internetdejting på olika dejtingsajter är populärt och man uppskattar att mer än en miljon svenskar ägnar sig åt det. Många tänker sig att internetdejtingen är ett sätt att undgå krograggningens kroppsfixering eftersom man först knyter an på ett intellektuellt plan, men det stämmer inte enligt en ny undersökning. Sociologen Roland Paulsen säger att dejtingsajterna i stället framhäver utseendets betydelse eftersom många använder sig av förskönande bilder på profilsidorna, och eftersom parterna hinner bygga upp förväntningar och fantasier om varandra. Den besvikelse detta ger upphov till kan leda till aggressivitet, något som ofta drabbar överviktiga kvinnor."

Programmet handlar om internetdejtingen, men frågan är större än så.

I programmet redogör Roland Paulsen bl.a. för tankar av psykoanalytikern Erich Fromm. Enligt dessa så beter vi oss som en börsmäklare när vi väljer partner. Vi har ett kapital som vi vill investera i en partner och när vi fått ut så mycket som möjligt (i form av egenskaper som ofta är fördefinierade) i förhållande till vårt eget bytesvärde så "förälskar vi oss". Det är dock inget som har med kärlek att göra egentligen utan kanske en slags motsats till kärleken. Men vi förknippar den förälskelsen med kärlek vilket gör det hela så bedrägligt. Det har tidigare varit svårt att studera dessa förhållanden empiriskt men med nätdejtingsajterna så framhävds den här logiken så "oerhört tydligt", enligt Paulsen.

Lyssna på programmet Här.



Mina egna kommentarer
Visst stämmer de bådas teser, det är i vart fall min egen erfarenhet.

Men visst kan en förälskelse leda till kärlek, även om det mer är en tillfällighet än en logisk följd av förälskelsen i sig.

Jag har själv funnit att förälskelser får mig att ta irrationella beslut och förlora perspektivet, något som snarare leder mig bort från kärleken, än till den.

Samma börsmäklarresonemang som förs i programmet har jag sett inom dansvärlden. Dansare har en tendens att värdesätta dansförmåga väldigt högt hos sin partner. Dansare lever också i en väldigt speciell och avgränsad värld bestående av andra dansare. Det är därför väldigt lätt för en dansare att bli förälskad i en annan dansare. Inte p.g.a. att den människan är särskilt passande utan p.g.a. att han/hon är en "fantastisk dansare" och har hög status i den värld vi rör oss inom. Att den personen är 15-20 år äldre/yngre och bor 50 mil bort spelar då ingen roll eftersom han/hon ändå är ett "kap".

Dansvärlden är inte ensam om detta. Säkert råder detsamma inom idrottsvärlen, inom musiken, bland "kändisar" och inom andra "skråväsenden" eller mindre samhällen.

Men varför är förälskelsen/passionen så framgångrik på bekostnad av kärleken och logiken?

Jo, av den enkla orsaken att förälskelsen har varit biologiskt framgångsrik genom tiderna. Den passionerade förälskelsen har i alla tider lett till barnalstrande (även idag, trots preventivmedlen).

Vi har helt enkelt avlat fram dessa egenskaper hos oss själva.