Sannolikt föreställer/symboliserar det:
1. Sockensigillet
2. Lantbruksbygden
3. Flors linnemanufakturi
"Landsens fornämsta arbete är linne manufactoriet” Generellt för Hälsingland skriver han ”Stora fältet sås med lin, hvilket sker äffter hvart 3die år då torfven genom plogen kastas öfver långs åht, här på sås lin, här på härvas…Hvar som helst någon flod var, drifs ett hiuhl som drif up en hamar att bulta lin med doch så att en fälluka på golfvet togs upp då han stanna skulle."
Anteckningen om den förnäma linnetillverkningen har dock hamnat vid Hudiksvall, möjligen genom att Linné diskuterade linodling och linnetillverkning med Broman som bodde där. Man får komma ihåg att Linnés anteckningar är just minnesanteckningar, han gav själv aldrig ut hela materialet, bara valda delar från sin resa till Lappland. Linodling skedde i hela Hälsingland men lintillverkning i industriell skala i fabrik fanns bara i Flor i Mo socken utanför Söderhamn. Linné skriver själv i sin rapport till Kungliga Vetenskaps-sociteten i Uppsala, i november 1732, att han reste väldigt snabbt genom Hälsingland. Han skriver att efter att ha varit på högmässan i kyrkan i Gävle: "…Gick altsedan fort till Hudiwickswald, där jag som hastigast talte med Past. Broman".
Flors Linnemanufaktori i Mo socken är den linnetillverkning som Linné skriver om. Det startades 1729 och fyra år efter Linnés resa i trakten, år 1736, anställdes den nye driftige direktören engelsmannen Stephen Bennet som importerade såväl maskiner som duktiga specialister. Flors Lin producerade damastprodukter av en sådan kvalitet att man levererade till de europeiska kungahusen förutom det svenska, med hjälp av både den kunniga ortsbefolkningen och inflyttade krafter.
Ett exempel är att Kung Adolf Fredriks servetter och kröningsduktyg levererades från Flors Lin till hans kröning 1751. Linet odlades i Hälsingland och under vissa tider användes även lin från Ångermanland, det spanns i stugorna då bondebefolkningen länge odlat och spunnit sina egna linneprodukter och hade kunskapen i generation efter generation. I Linnemanufaktoriet, dvs fabriken, tillverkade man produkter baserat på finheten i lintrådarna. Förutom damast tillverkades bl a tryckta tyger, tyger i drällteknik och strumpor. Flors Linnemanufaktori hade egen hallrätt vilket var mycket ovanligt då tillverkningen inte låg i en stad. Hallrätt med hallstämpel innebär att produkterna var underkastade statlig kvalitetskontroll innan de fick lämna fabriken.
Av Flors Linnemanufaktori finns idag några byggnader kvar, bl a den stora faktoribyggnaden som blev prästgård och en sidobyggnad efter att tillverkningen lades ned under 1850-talet. Gården är numera i privat ägo. Bennet byggde närbelägna Ranbogården åt sig och sin familj. Ranbogården finns kvar idag men det är en annan huvudbyggnad då den gamla brunnit. Bennet är begravd vid gamla kyrkogården vid kyrkoruinen i Kyrkbyn, Mo. En minnesplakett till Bennets minne finns uppsatt här.
Under sommaren 2007 öppnades en utställning om linneprodukter och linneproduktionen i Flor i Stephen Benneths 1700-talsgård Ranbogården. Den ägs numera av Ranbogårdens tredje ägarsläkt, i fjärde generationen.
4. Hälsinge regemente
Hälsinge regemente låg fram till 1908 i Mohed i Mo socken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar