Det är mer som om man låter en vacker tanke om framtiden växa fram och sedan låter den tanken hjälpa till att motivera mig i vardagen, att ge mig styrka. Oftast är jag ensam om mina tankar, även om verkliga personer ofta är med och/eller till och med huvudpersonen i mina tankar.
Ibland involverar jag andra i mina tankar, men försöker vara noga med att berätta att det bara är en lek med tanken jag sysslar med. För tankar, drömmar och luftslott kan så lätt skrämma människor.
Inte sällan försvinner den vackra tanken bort snabbare än den kom. Ibland tynar de bara bort eller förändras till sin karaktär. Men ibland så inträffar en händelse som får luftslottet att totalt raseras. Det gör ibland ont, riktigt ont.
Just nu känns det som det hänt alldeles för ofta på sistone...
3 kommentarer:
Jag fattar inte varför det kan göra så ont, när man vet att det bara är drömmar och inte verklighet. Det har förvånat mig flera gånger.
Mmm... just nu verkar ett av mina luftslott raseras ... å det är precis som du säger - det gör ont!! Riktigt himla förbenat ont!!
Vill bygga upp det där luftslottet igen ... känna den härliga, magiska, skönt kittlande känslan i mig - försöker allt vad jag kan - men det verkar bara ramla sönder nånannanstans när jag byter grepp.
Blä för det!!
Jag tycker att det är det som är grejen med luftslott. Att inte bli sårad när det raseras, möjligen blir det lite tomt ett tag...
Skillnad om jag får för mig att någonting skulle vara på riktigt..
Skicka en kommentar