söndag 4 september 2011

En gång för länge länge sedan...

En gång efter en dans skrev jag så här till min nyfunna danspartner:


"oops... vilken salva... du skakade inte bara om mig, du penetrerade min skyddsväst, fick mig att tappa fotfästen, och blesserade mig...


och här står jag. Kanske mest förvånad, och ser mitt blod rinna mellan mina fingrar...


Tack för lektionen... Ibland behöver man nog en påminnelse om att man är en vanlig dödlig trots allt..."

Det har flutit mycket vatten under broarna sedan dess, och alla minnen har med tiden slipats släta, och väcker inte längre någon smärta...

1 kommentar:

Blog no more sa...

WOW, Sven! Vilken känsla du förmedlar. Hittade till din blogg av "misstag" och...fastnade. Du skriver verkligen personligt. Tack för titten! Keep strong.
Hälsningar från en annan del av Sverige!