En gång för länge, länge sedan (mitten på 1990-talet) så bodde och arbetade jag i Leksand.
Varje midsommar så har Leksand midsommarfirande i den stora isälvsgropen Sammilsdal. Tusentals människor samlas då på gropens slänter för att delta i traditionell stångresning och dans. Även jag var förstås där. Var ska man annars vara på midsommar om inte i Leksand?
Jag och min vän Anders Ståhl bevistade alltså evenemanget, och med mig hade jag min gamla analoga systemkamera. Jag fotade en hel del, men ett av fotona blev extra bra. Det föreställde en av de kullor som gick runt och samlade in kollekt bland alla deltagare.
På den tiden så hade jag återupptagit min hobby att måla i olja. Kanske mest inspirerad av Anders som redan då hade målat mycket, och idag är en etablerad konstnär. En annan inspirationskälla är de talrika konstverken som hänger i diverse offentliga miljöer i Leksand, bl.a. på tingsrätten, där jag arbetade.
Summa summarum. Den fina bilden resulterade i ett inte lika fint försök att måla en tavla. Proportionerna blev inte de rätta så tavlan passade sig bäst i dunkla miljöer. Och nu står den så dunkelt den kan stå, på vinden.
Nu, i moderna tider, så har jag roat mig med att på Facebook lägga ut bilder på några av mina gamla "tavlor". Så skedde även med denna tavla.
Det dröjde dock inte länge tills en av mina FB-vänner, Malin (som är AT-läkare i Sundsvall), hörde av sig och påstod att det var hon som var på bilden. Jag var förstås övertygad om att hon skojade, men jag var tvungen att kontrollera det hela. Så igår kväll började sökandet. Bilden hittade jag förstås inte, men till slut hittade jag negativet. Med hjälp av en negativskanner så kunde jag få fram en ny bild. Det visade sig att Malin hade rätt, det var hon på bilden. En chans på miljonen!
Så efter denna upplevelse så kommer nog inte våra danser att vara sig lika längre... I vart fall inte för mig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar