När jag och min dåvarande sambo blev kallade till socialförvaltningen för faderskapserkännande, så blev både socialsekreteraren och min sambo ordentligt förvånade, då jag sa att jag inte ville att jag och min sambo skulle ha gemensam vårdnad om vår dotter.
Det sågs som något självklart av alla utom mig att man skulle ha det så. Jag kommer inte ihåg hur jag motiverade mig, men så här i efterhand så är jag än mer övertygad om att jag på intet sätt blir en bättre pappa av att vi har gemansam vårdnad, snarare sämre.
Arbetsuppgifter kan man gärna dela, men ansvar? Nej, det främjar ingen att man delar på ansvaret. Det slutar inte sällan i att ingen tar sitt ansvar, utan istället missköter det genom att skylla på motparten. (När vi sedan gifte oss så blev vårdnaden automatiskt gemensam, med stöd av lag.) Jag råder idag ingen ogift kvinna att gå med på att vårdnaden om hennes barn ska vara gemensam med fadern. I slutändan skapar det bara en inlåsningseffekt vid en separation.
Inte sällan vill kvinnan flytta långt bort från sin sambo, men har då ingen möjlighet till det, då hon riskerar att få lämna barnen hos fadern. För att slippa det så tvingas hon ofta att bo kvar inom barnens skolas upptagningsområde. Detta innebär inte sällan att hon i förlängningen tvingas att acceptera en sämre anställning, ett sämre boende och att avstå från förhållanden med män som bor på annan ort.
Så är Du kvinna, och ska Du och din sambo på ett faderskapserkännande så tänk noga igenom vad det innebär att dela vårdnaden med barnets fader.
Men, säger Du, jag älskar honom och han är en underbar man! jag litar på honom!
Då säger jag: Bra! lita på honom då. Men då borde det ju inte vara något problem för honom att Du formellt har ensam vårdnad om Ert barn?
Eftersom han nu är en underbar man så kan du låta honom få visa i PRAKTIKEN att han sätter Dig och barnet främst. För DET ska det väl inte behövas någon "formell anteckning" om att han har vårdaden tillsammans med dig, eller hur? (har jag nämnt att jag arbetat som familjerättsjurist i nästan 10 år?)
1 kommentar:
Den tabben har jag redan gjort. Min dotters pappa var redan otrogen den dagen han fick delad vårdnad om henne.(hade jag vetat det hade han inte fått det) Som tur var lät han mej flytta hem igen när vi delade på oss. Så till stor del har jag det liv jag vill ha. Men jag undrar; en pappa som knappt vill ha sin dotter när han ska va är det för mening att ha delad vårdnad då? För han vägrar ge mej enskild vårdnad om henne. Kontrollbehov kanske. Jag vet inte. Men det skrämmer mej lite för en dag kanske jag inte kan göra mitt och min dotters bästa pga det.
Skicka en kommentar