Ordet "singel" var ett befriande ord när det kom som ersättning till att vara "ensam". Men även ordet Singel är skuldbelagt, åtminstone i min hjärna. Detta trots att serien "sex and the city" delvis gjöt olja på begreppet. För visst har jag på något sätt undrat över hur jag kunde vara så nöjd med att vara ensamstående förälder. Visst har jag undrat om jag inte lurade mig själv.
Men på sistone så har det dykt upp flera nya begrepp. Dels "makalös förälder" som jag bloggade om nedan, även om det har en bäsk eftersmak av självhävdelse.
Nu senast har jag snubblat på begreppet "Självbo", myntat av Kicki Biärsjö, författare till boken "Från singel till självbo"
(Klicka på bilden för en beskrivning av boken)
För mig ligger nog skillnaden mellan att vara singel och att vara självbo, i att en självbo till skillnad från en singel verkligen trivs med sitt liv som ensamboende eller "makalös förälder", och har egentligen inga förhoppningar om att tillvaron ska förändras...
Det viktigaste är nog att man har ett öppet sinne och inte utesluter något... för när man minst anar det så kan en radikal förändring ske...
Undrar vad jag ska bli nästa gång...? "monosexuell"? :-D
1 kommentar:
har du inte läst om singelringen? :=) kanske vore ngt för dig det....
Skicka en kommentar