Beröring och samspel...

"Om du rör vid mig nu.
Om du lämnar mig sen.
Blir jag aldrig densamma igen..."

Jag läste ett blogginlägg, och kom att tänka på beröring. För de flesta av oss är fysisk beröring något speciellt. Inte sällan är det mer laddat än det borde vara. För många är beröring som i strofen ovan, något oerhört laddat som är upprinnelsen till allt som därpå följer.

För oss dansare är nog beröringen bara ett första steg. Beröringen är ofta inte mer än just "beröring", inte desto mindre trevlig, men dock bara beröring. För oss är istället samspelet i dansen det avgörande. Fungerar det eller inte? Förstår jag hans signaler? Kan hon läsa mig och följa? Fungerar det så är det fantastiskt! och långt mycket mer än beröring...

Många danstjejer hävdar bestämt att bra foxkillar är bra älskare, jag brukar hävda att så inte är fallet. Jag menar istället att antalet blyga, mesar och asociala är överrepresenterade bland danskillarna (eftersom de måste dansa för att få kontakt med kvinnor och nog inte skulle klara sig i en krogmiljö). Men det kan vara så att vi båda har rätt. Vi dansare kommer ju varandra så mycket närmare innan vi blir attraherade av en danspartner. Vi vet ju redan hur det kommer att vara att rulla runt i sänghalmen med vår partner. För vi har ju redan gjort det, med kläderna på, i upprätt ställning, till musik... eller?