Numera accepterar jag inte svartsjuka alls. Det är inte mitt problem (om det inte är min egen svartsjuka). Det har tyvärr skrivits väldigt lite om svartsjuka, och om hur man hanterar det. Ett undantag är följande:
"Att vara svartsjuk är att svika sin partner, förminska den, säga: "Du säger att du älskar mig, men dina ord är inget värda." Att inte lita på sin partner är att omyndigförklara den.
Jag tror att det bara finns ett sätt att möta svartsjuka. Tröst fungerar bara kortsiktigt. När min svartsjuka blir tröstad, blir den som berättigad. När någon däremot säger: "Det där är din svartsjuka, den har jag ingenting med att göra, jag går nu och kommer tillbaka när du litar på mig" är det som att sätta ett långsiktigt krokben för svartsjukan. En svartsjuk människa kan bara få sin tillit från en enda människa, Det är aldrig den andre. Det är alltid en själv.
Det bästa min partner kan göra när jag faller ner i svartsjuk rädsla är att vägra svara på en enda fråga och istället kyssa mig på halsen. Dock inte det lättaste."
Bob Hansson
3 kommentarer:
Det skivs helt konkret för lite om svartsjuka. Vilka bra citat du hittat! *njutbart* när det liksom så konkret träffar en i magen...
Det är ju så sorgligt för båda parter. Någons osäkerhet går ut över båda två och relationen. Och problemet är ju den svartsjukes/svartsjukas. Klokt sagt att om svartsjukan blir tröstad blir den som berättigad.
På väg på dans ikväll, andra kvällen i rad. Maken är smakråd vad gäller kläder :) Att jag far ut och dansar, "med andra karlar" som syrran uttryckte det, tycker många är jättekonstigt. Hon kunde som inte förstå att det kändes OK.
Tänk om jag skulle kopiera den texten och satt i min blogg .... då hade det blivit ett j*vl* liv här hemma!! Men jag tyckte texten var väldigt bra!!
Skicka en kommentar