torsdag 14 januari 2010

Inget att sörja...

Hälsingegårdarna blev inget världsarv den här gången, och sannolikt inte på sikt heller...

Jag har aldrig riktigt förstått på vilket sätt gårdsägarna skulle kunna gynnas av detta. Turismen kanske, på marginalen. Hade det resulterat i arbetstillfällen så hade det nog mest varit i Gästrikland, i residensstaden Gävle (staden där man varje år symboliskt bränner upp en "hälsingebock"), på länstyrelsen eller kanske länsmuseet.

Jag tror att gårdarna mår bästa av att få vara i fred. Det största incitamentet till att bevara gårdarna är ägarnas egna goda vilja, så har det varit och så bör det förbli...






Inga kommentarer: