"I never wanted memories, I only wanted you."

Sedan Estonias förlisning har jag då och då tittat på dödsannonserna i Svd. En del av dessa är oerhört plågsamma att läsa, särskilt när det är barn som dött...

Ändå är det omöjligt att föreställa sig hur de anhöriga känner sig, förrän man själv går igenom samma tragedi...

Själv kan jag inte låta bli att gråta när jag läser dem, så några spar jag för att påminna mig om vilken tunn fernissa av illusorisk trygghet vårt dagliga liv egentligen är, och för att ge mig ögon att se hur livet bör levas just här och nu...