Igår när jag skulle googla (eller snarare Eniro:a) på om vad egentligen ordet "uppvakta" betyder, så hamnade jag på en företagssida som beskrev "Vett och Etikett vid kärlek". Där stod följande:
"Säg "jag älskar dig" när:
- När förälskelsens "blindhet" har lagt sig och du ser mer klart. Det är ärligast.
- När du kan se dig själv tillbringa resten av livet med denna person.
- När ni haft ert första gräl, och ni har löst det genom att lyssna på varandra och respektera varandras åsikter.
- När han eller hon alltid får dig att skratta av lycka.
Undvik "jag älskar dig":
- För att få sex
- För att du tror älskar är detsamma som förälskad
Allt detta strider mot hänsyn och ödmjukhet som betecknar Vett och Etikett."
- Om någon annan säger det till dig, och du känner pressen att besvara orden.
Att detta torde vara det rätta tillvägagångssättet i en kärleksrelation håller jag med om.
Vad är då svaret på frågan i rubriken? Kan man älska någon man är förälskad i?
Javisst kan du älska någon du är förälskad i, men du vet förstås inte om känslan är äkta förrän "förälskelsens blindhet lagt sig". Eller "äkta" kanske inte är rätt ordval. I stunden känns det kanske äkta. Man kanske ska använda ordet "bestående" istället?
Sen säger jag förstås oftare än så att jag älskar människor jag träffar på. Det har jag bloggat om här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar