måndag 25 oktober 2010

Farsgubben...

Jag har inte bloggat om honom tidigare. Det kanske är dags nu. Nu när han inte förväntas leva så länge till. Sannolikt lever han inte en vecka till, men vem vet...

I år är han precis dubbelt så gammal som mig.

Det är nu 18 år sedan mor dog.

Och även om de inte är mina biologiska föräldrar så kommer allt Ni förknippar med hur jag är, från dem.

Jag har verkligen fått lära mig hur lite arvet betyder och hur mycket miljön formar en som människa...

Tack Pappa!


Bild från Rådhuscaféet, april 2005

2 kommentarer:

Miss B sa...

Rörd till tårar! Stor kram till dig!
/B

Rebecca sa...

Jag skänker några extra tankar till dig och även en axel, men är inte axeln av värde lånar jag ut mig själv till en dans eller två när du vill.
Kanske inte bästa tillfället, men jag uppskattar din mjuka sida. Sköt om dig.
Kramar
Rebecca