"Det var då han började se det moderna i en gammal 1700-talsmöbel, vilket skulle bli startskottet för Ikeas satsning på en 1700-talskollektionen med allt från matsalsmöbler till tyger och porslin.
– Ikea blev världsberömda och vi upplevde en triumf, inte minst i USA där allt tog slut i princip på en gång. Jan Stenbecks fru kom hit från New York med sju kvinnor. Jag åkte med de här miljardärskorna till herrgården Ekensberg och visade några tyger. Sedan åkte vi till Ikea i Kungens kurva där de köpte allt som fanns, några tusen meter. Det kom som en överraskning också för Ikea. Plötsligt blev de världens duktigaste möbeltillverkare, i en tid när spånplattan tog över hela världen.
När blev kollektionen farlig för Ikea?
– När efterfrågan ökade. Det här var kanske några promille av deras omsättning, men man fick ett sådant genomslag för möbler i hållbart massivt trä. Det skulle ju kunna innebära döden för ett spånskiveföretag.
Lars Sjöbergs illusion om början på en ny tidsålder gick i kras. I dag tycker han att vi går i precis motsatt riktning.
– Man använder sig av en vokabulär som om vi är på väg mot ett hållbart samhälle. Vi diskar glasburkar, komposterar och åker två mil till närmaste återvinningsstation. Men det är inte sopsortering som skapar ett hållbart samhälle."
Artikeln
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar