SvD skriver idag om en av orsakerna till att så många rekryter slutar sin soldatutbildning under rubriken "bättre soldatämnen förr".
Några citat: "försvaret är inget fotbollsläger där man kan anpassa belastningen individuellt, det är en trupp som ska framåt"
"de har aldrig tagit ut sig fysiskt tidigare och har svårt att klara av ryggvärk och skoskav. Han ifrågasätter också rekryternas inställning och mentala styrka"
"-man har fått mycket serverat och är inte så benägen att offra sig."
Det var (är) fantastiskt att få jobba med soldatutbildning. Många av de pojkar som precis lämnat tonåren genomgick på knappt ett år en förvånansvärd utveckling. De fick lära sig om medkänsla, ödmjukhet, sin fysiska förmåga och glädjen av ett väl utfört arbete i grupp. Det var alltid gruppen som skulle lösa uppgiften. Om någon inte orkade fick de andra bära hans packning eller honom själv. Något som på ett effektivt sätt fick alla att dra sitt strå till stacken och gjorde gruppcheferna observanta på behovet av personalvård. Machoattityder försvann snabbt och sociala skillnader mellan individerna blev betydelselösa.
Hur i hela friden ska vi kunna fostra våra pojkar i framtiden? Jag bara frågar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar