fredag 3 september 2010

Jag fick ett mejl...

Med anledning av inlägget Huset som byggde mig...

Personen i fråga värdesatt verkligen mina strävanden att bevara mig gård åt mina barn i framtiden, men ville även varna mig för att mina barn kanske inte har samma önskan och att de istället kan komma att ha skuldkänslor över att inte ha upplyllt min önskan.

Tack för brevet! Visst är det precis som Du beskriver. Visst finns det en uppenbar risk för att istället för att utgöra en tillgång för mina barn så kan gården komma att bli ett tungt ok att bära på deras axlar.

Jag har sett sådant ofta. Jag jobbade i många år med generationskiften inom LRF Konsult och vet riskerna.

Allt arbete med gården idag går ut på att minimera denna risk.

Målbilden är att jag vill skapa en gård som förutom en bostad, även kan utgöra ett exklusivt sommarboende åt de alla.

Jag håller därför på att återställa gården till dess forna skönhet och använder mig enbart av material som är lätt att underhålla. Dvs. naturliga material. Inga gipsskivor, ingen "miljövänlig" plastfärg, inga fiberskivor, inget spackel, inga plaströr, inga golda vattenledningar, inga dolda elledningar. varför köpa fönster med 8 års garanti när man kan tillverka fönster med minst 100 års hållbarhet?

Jag har även installerad bergvärme i vinter så att gården kan lämnas lång tid utan tillsyn och utan höga uppvärmningskostnader.

Så tänker jag...



Inga kommentarer: