Fröken Frost

Ännu en fantastisk dikt av Sofia. Du är så bra, både på att skriva och dansa...

~Fröken Frost~

30 graders värme o svetten rinner, ändå har jag en isklump
i min mage som vägrar försvinna.
Mina tårar faller som istappar från mina ögon
o vart jag än går följer ett moln av frost.
(Varning för ras, gå så försiktigt du kan?)


Bäddar ner mig under duntäcken, lägger mig
i solarium, stänger alla fönster i lägenheten
o struntar i att jag inte längre kan andas.
(Förnånjäklagångbordejagväländåtinaupp?!)


Märker att folk börjar undvika mig.
Antar att de vill slippa köldskadorna jag ger som bieffekt av min vänskap.
Sätter mig i bilen som hostar till som om det vore vinter,
åker 7 mil norrut till en by som jag en gång i tiden nästan såg som min.
Väl framme går jag med skakande ben till din dörr o knackar på.
(Hör skallrandet av mina egna knän)
Dörren öppnas o där står du.
Kastar mig i din famn o känner värmen som plötsligt smeker min hud.
Känner klumpen i min mage plötsligt lösas upp.
(En kokong som släpper ut tusentals fjärilar.)
Solskenet i mitt leende smälter mina tårar o när jag skakar
ut mitt hår yr ingen frost runt mig längre.
(kanske lite damm dock?)
En snögubbe som en kort stund blir en vacker prinsessa.
Jag mår så bra att jag inte vågar släppa taget om dig...


Men, så säger du nåt vasst, utan att ens märka det själv.
O jag känner hur leendet stelnar.
Tårar börjar rinna o lämnar en liten isig pöl vid min sida.
Börjar nysa snöflingor o kräkas upp isbitar.
Springer ut innan du märker den kalla brisen ifrån mig.


Vad gör man när den enda som kan få en att må bra är den
som från början gjort att man förvandlats till Fröken Frost?


Författare: Sofia Bjelke
Som också skrivit denna