En för hård gallring är ingen gallring...

Naturkultur är på ropet nu. I en artikel i ST beskrivs Harald Holmbergs process mot skogsstyrelsen för att få sköta sin skog som den alltid skötts.

I en kommentar på hemsidan skriver en person som kallar sig "Stefan" följande:






Det Stefan pekar på är sannolikt vanligare än man kan tro. Inom branschen måste det vara att ett välkänt faktum att man istället genomför en hård "gallring" istället för en slutavverkning om man misstänker att man kan få problem med sin avverkningsanmälan.

Det är också så att nästan ingen skogsägare längre kan tänka sig att gallra med förlust. Det vet branschen så man ser till att det blir en liten vinst. Som en skördarförare en gång sa till mig "Det är inget problem att få till ett netto för en kund, man bara ökar uttaget genom att bredda gallringsvägarna..."

Det verkar vara få som tittar i skogsstyrelsens författningssamling innan man ska till att gallra. Gränsen för tillåtet virkesuttag vid gallring, och när återbeskogning skall ske, är satt så högt att många av våra gallringar är för hårda och även i vissa fall medför skyldighet att anlägga ny skog, och därför i praktiken är en föryngringsavverkning i lagens mening.







Källa: ST.nu; skogsstyrelsen.se

Att döda ett barn

Stig Dagerman är aktuell, åtminstone för mig som försöker döva min lappsjuka med att vara prenumerant på Svenska Dagbladet.

Först berättade Maria Abrahamsson på Svd:s ledarsida att Leif Silbersky varit omdömeslös nog att recitera "Att döda ett barn" under rättegången för Englas mördare. Ska jag vara exakt så ansåg hon att han varit "monumentalt omdömeslös", något jag själv kan skriva under på. Ledaren finner du här

Efter det kom det en artikel kring utdelningen av Dagermanpriset Älvkarleby i stormens öga

Att döda ett barn skrev Stig Dagerman på uppdrag av NTF och har filmats två gånger. Det finns få texter som så lätt kan få mig att gråta...



Att döda ett barn kan du även läsa Här

Kravodlat

Säga vad man vill om kravodlat, men oftast är prisskillnaden väsentligt större än smakskillnaden. Men beträffande gurka så är skillnaden enorm. Jag ska aldrig köpa annat än kravodlad gurka, för den är underbar i jämförelse med den konventionella gurkan, som är alldeles för syrlig och allmänt innehållslös...

Förresten så har jag alltid ett fat med frukt framme åt mig och barnen (oftast svenska äpplen, ibland päron eller banan), och ett fat med grönsaker (morötter, tomater och gurka). Inte sällan är det grönsakerna som går åt först. Grönsaker ska, precis som frukt, ätas rumsvarma...

Slamfärg (som Falu rödfärg (fast gul))

Ett av mina hus har i helgen målats med gul slamfärg från Uula. Fint blev det, men mest nöjd är jag med hur enkelt och billigt det kommer att bli att måla om huset igen. Slamfärgen kostade knappt 2000 kr.

Den vita färgen är bruten med 2% grön umbra.

Fönsterbågarna kommer att bli målade med "engelskt röd"

Linoljevax

Allbäcks färg har kommit med ett linoljevax. De som tidigare använt linoljefärger vet (eller borde veta) att man kan återställa färgernas lyster, när de efter 8-10 år blivit avmattade och börjar krita, genom att stryka de målade ytorna med linolja. Allbäck har nu tagit fram ett linoljevax för det syftet. Det består alltså av deras avslammade linolja och bivax. Jag har enbart testat det på mitt torra fläckiga soffbord och blev mer än imponerad. Bordet är som nytt!

Så här blev skillnaden på min gamla dörr.

Sconesfrukost

Det finns inget som gör morgonsamkvämet mer mysigt än nybakta scones.

Hos oss äts det följaktligen sconesfrukost på helgerna. Jag använder mitt gamla hemkunskapsrecept förutom att mjölken bytits ut mot fil (för att göra sconesen mer spröda). I originalreceptet står det att man med fördel kan använda sur mjölk, men surnar mjölk nuförtiden?

God sed i skogsbruket?

God sed i skogsbruket, finns det?

"Efter en röjning hör det till god sed att rensa upp stigar efter sig, så att det är lätt för människor att ta sig fram i skogen."

Ja det finns i varje fall i finland...

Vilken betydelse har rotpriset?

Tidningen skogsbruket har i senaste numret (nr 9 2008) en artikel om vilken betydelse rotpriset har för skogsindustrin. För cellulosa- och pappersindustrin utgör 3,8 % av bolagens kostnader rotkostnadspriset för massaveden. För den mekaniska skogsindustrin utgör rotpriset 21,8 %.

Man konstaterar också att rotpriset var högre för 10 år sedan, medan övriga kostnader för bolagen stigit.

Dagens genomsnittliga rotpriser i Finland ligger på:
- tallmassaved 17,0 € (166 kr)
- granmassaved 22,4 € (219 kr)
- björkmassaved 15,8 € (154 kr)

Dagens genomsnittliga leveranspriset i Finland ligger på:
- tallmassaved 35,6 € (347 kr)
- granmassaved 37,4 € (365 kr)
- björkmassaved 35,2 € (344 kr)

Slutsats:
Slutsatsen måste väl bli att det rimligtvis inte är så kännbart för skogsbolagen (som man kanske kan tro när man lyssnar till dem) att höja virkes- och massavedspriserna. Det finns gott med utrymme för skogsägarna att få upp priserna i framtiden, om man bara kan se till att "förvalta sitt pund" väl...

En vanlig dag...

"Bara en vanlig dag. En vanlig dag, vilken skatt!

I krigstider, och när döden lurat runt hörnet, har folk begravt sina händer i myllan och kommit ihåg dagar som denna.

I tider av sjukdom och plåga har folk begravt sina ansikten i kudden och gråtit, i saknad av detta.

När människor har tvingats utstå ensamhet och avsked, har de spänt väntat på detta.

I tider av hunger, hemlöshet och misär har människor lyft sina händer mot himlen och överlevt, för att kunna uppleva detta.

Vanliga dag, låt mig få vara medveten om vilken skatt du är.
Låt mig inte hasta förbi dig i strävan efter en perfekt morgondag. Låt mig få uppleva dig medan jag kan, för livet kommer inte alltid att se ut så här.

En dag, är det kanhända jag som begraver mina händer i myllan, eller mitt ansikte i kudden, väntar i spänning eller lyfter mina händer mot himmelen och önskar, mer än allt annat, att du skall komma tillbaka."
Författare: Mary Jean Irion

(hört för ett par år sedan en morgon i "Tankar för dagen" i SR P1)

Ny byggnadsvårdstidning

Gård & torp i Stan

Är en ny tidning som ges ut av Antikbörsen. Jag har självklart köpt det första exemplaret, och är verkligen nöjd!

Om åtminstone några av fastighetsägarna, bostadrättsinnehavarna och (snart) ägarlägenhetsinnehavarna läser den så kanske även några storstadsobjekt lyckas undgå ombyggnadshysterin.

Man kan också konstatera att den kommer helt rätt i tiden. När finansmarknaderna skakas så finns mycket pengar att spara på att vårda sin inomhusmiljö, istället för att föröda den...