Texten: Ursäkter, Kvalster, Stress, Krav, Silverfiskar och Mögel
"Ett mål och en riktning – det är det vi behöver. Oavsett om vi är små eller stora, på väg in i livet eller ut ur det."Visst är det så, utan någon att sträva mot blir vi sittande på samma ställe hela livet.
"Det är naturligtvis ingen riktig busshållplats, förtydligar hon som berättar historien – och sommarjobbar på ett äldreboende där man insett vad några bänkar betyder. För det är så här: På hennes avdelning finns de äldsta, de som bara glimtvis vet var de befinner sig och resten av tiden vandrar runt, runt i korridorerna. Från de vaknar tills de går och lägger sig. Med undantag av de där stunderna när de dricker en kopp kaffe, darrar i sig lite dillkött eller ser en stund på tv. Annars är de på ständig vandring – utan mål.
Fast inte längre. För nu har någon klok avdelningsansvarig placerat ut en låtsasbusshållplats i en av korridorerna och plötsligt har alla planlösa irrfärder fått en mening. De gamla är, förstås, på väg hem till sina hus och lägenheter. Redan när de sätter sina otåliga fötter på golvet i gryningen vet de vart de ska ta vägen. De ska ta bussen. Och sen sitter de där och väntar och snart kommer någon annan att dela väntan med. Under tiden kan de prata lite med varandra. För att sedan, gemensamt, ge upp hoppet – men trösta sig med att om de går en sväng så kommer nog bussen. De måste helt enkelt ha missat förra turen."
"Sorg kräver tid. Som nära anhörig blir man lämnad ensam. Ingen delar exakt den bild, de minnen, man som efterlevande har av den som inte längre finns. När någon dör tar den med sig sin del av vår gemensamma historia. Vi kan sträcka handen mot andra närstående, men vår sorg är vår egen – och den kan aldrig tröstas bort. För i den finns inte bara förlusten, förutom den vrede och vanmakt som kan ligga tätt intill. Där finns också insikten att vi aldrig mer kan speglas i ögonen på den som stod oss nära."
"...vi behöver ingen ny Rambo. Jag vill inte höra fler frånvarande pappor säga, när allt har gått åt helvete, att det hade varit bättre om deras förtappade söner tagit sina liv. Jag vill att papporna ska vara där när barnen tar sina första steg, stannar hemma från jobbet för att lägga en svalkande hand på en febersjuk panna, att de förklarar skillnaden mellan att ta för sig och att vara en mobbare, lär barnen att inte skylla på andra människor när något går dem emot. Kort sagt – visar sina barn vilka underverk en bra pappa kan uträtta.Läs kolumnerna gärna i sin helhet. Jag länkar inte direkt till dem, utan till kolumnistsidan. Det gör jag för att undvika att Svd återigen länkar till min blogg.
Då är det på riktigt stort att vara man."
"Men Sven, man kan väl inte ha både trosor och BH på sig på en sommardans?!"
"Common-sense is part of the home-made ideology of those who have been deprived of fundamental learning, of those who have been kept ignorant. This ideology is compounded from different sources: items that have survived from religion, items of empirical knowledge, items of protective skepticism, items culled for comfort from the superficial learning that is supplied. But the point is that common-sense can never teach itself, can never advance beyond its own limits, for as soon as the lack of fundamental learning has been made good, all items become questionable and the whole function of common-sense is destroyed. Common-sense can only exist as a category insofar as it can be distinguished from the spirit of inquiry, from philosophy."John Berger