Årets bästa nyhet?

Det verkar som om SUGARLAND kommer att spela tillsammans igen!!!

De har verkligen inte lyckats att leva upp till samma nivå som soloartister. Jag hoppas verkligen att de ska finna magin igen.

Sugarland - "Still The Same"

Jag saknar dem verkligen...

Askungesagan som inte fick det slut som man hoppades på.

Det skulle inte förvåna mig om deras liv blir film en dag.

Joey+Rory - Let It Be Me

Längtan hem till landet...

En finstämd video från familjen McGraw om längtan bort från staden till ett liv på landet. kanske en motsvarighet till vår egen UnderbaraClara

Tim McGraw - "Meanwhile Back At Mama's"

Hisnande...

En del äldre färgfoton påverkar mig.

Det inträffar när de får mig att uppleva att jag var där... då...

Uppleva att dåtiden var som nutiden. Man kände samma, såg samma och upplevde samma.

Men människorna är i stor utsträckning borta. Deras tid är över. Deras tid var då.

Vår tid är nu. Och ibland har vi också förmågan att uppfatta det, om än för ett ögonblick.

Upplevelsen är hisnande. Jag får lite svindel.





Grace Kelly, 1955.

 

Oj... Vill uppleva...

Kläder gör inte bara mannen. Kläder gör kvinnan också...

De bästa höstvisorna (med ett stänk av nostalgi)

Gunnar Viklund - "Minns du den sommar"




Bo Andersson - "Höstvisa" (1969)

Om att gå tillbaka

Fast ibland undrar jag om inte vägen tillbaka är för alltid stängd...

Joey and Rory - "Gotta Go Back"

Dofter jag saknar 2

Spritduplikator

Så såg kopieringsmaskinerna och kopiorna ut när jag gick i lågstadiet.

Pappren hade en blå ton och luktade alkohol till en början...

Dofter jag saknar 1

Björnklister.

Skolklistret Nr 1. Kanske inte så praktiskt, men doften var oslagbar...

Om att leva i nuet, istället...

Doug Quaid: I want to remember. 

Matthias: Why?

 Doug Quaid: So I can be myself, be who I was. 

Matthias: It it each man's quest to find out who he truly is but the answer to that lies in the present, not in the past. As it is for all of us. 

 Doug Quaid: But the past tells us who we've become. 

Matthias: The past is a construct of the mind. It blinds us. It fools us into believing it. But the heart wants to live in the present. Look there. You'll find your answer.



 

Hälsingland på 1800-talet

Så som det framställdes på film 1946.

Från Filmen "Driver dagg, faller regn" som spelades in på Karlsgåden utanför Järvsö.

Jag måste se filmen igen någon dag...

Technicolor...

Ibland kan jag sakna känslan av sena kvällar och att få drömma sig bort till en gammal western i technicolor.

Bara jag, tjock-TV:n, ett leksaksgevär och en påse dillchips...

Dofter man saknar.

Björnklister, tjära och spritstenciler...

Året var 1973

En av de vackraste melodier jag vet. En verklig klassiker... Jesus Christ Superstar -I Dont Know How To Love Him

Och på ett ögonblick så blev mina bilder ovärderliga...

Om det jag hör är sant så blir jag bara stum...

Det verkar som om Anna inte längre finns bland oss. Anna som var ett av mina dansspöken. En flicka man inte kände sig värdig att dansa med för att hon var så fantastiskt bra. Men egentligen var det bara dumheter att tänka så, för visst ville hon dansa med mig - och jag med henne.

Dansen gör något särskilt med oss. Särskilt den foxtrot som ibland dansas i norra hälsingland och i medelpad. Det är en dans utan egen balans, där föraren och följaren tillsammans skapar en balans som är starkare och tryggare än att dansa ensam. Den förmedlar en känsla av att vara ett perfekt stridspar i livet, något vi alla söker i våra relationer, men sällan lyckas finna. Den skapar ett band till en främmande människa som är svårt att bryta. Jag brukar säga att "inte sällan kan man få mer nettokärlek i en enda dans än i ett långt förhållande". Anna var en sådan danspartner, en av få...

Hon hade en speciell blick, en sådan där blick av glädje, som bjöd mig in, ända in i själen.

Jag lärde aldrig känna henne egentligen, men jag är övertygad om att hon hade mycket att ge, och idag ångrar jag verkligen att jag inte tog mig tid att tala med henne mer.

Tack Anna för att jag fått förmånen att dansa med dig, och att fotografera dig på dansgolvet, ett ställe jag tror att Du älskade att vistas på.

(Bilder från folkets hus i Söderhamn och i Iggesund.)


För Anna vill jag spela en av de vackraste melodier jag vet. "If heaven" med Andy Griggs, som han skrev för att hedra sin döde bror.

För du Anna, "om himlen var en dans, så var den en dans med dig, hemma i hälsingland"   <3

En dikt på värmländska...

Ho ha hjälpt ôss
i månge är nu
mä ploginga
å mä slöttanna
å hemveen
ha ho dräj hem
för å inte tale ôm
allt timmer
ho ha släpa ut
ur skogen

Å gössel
te joläppellann
ha vi fått å hänn

Så utta henne
ha vi nog svôlte ihjäl

Så dä blir inga säljing
åttå den märra
ho ska få gå
där borti hage
å haet bra
på gammeldagera


Stig Berg, Fôlkprat

Gränsen

Mycket mycket bättre än jag trodde. Riktigt bra skådespelarinsatser för att vara en svensk film.

Och för mig som gammal militär, med första tjänstgöring på ett IB 44 förband, så finns det många igenkänningsmoment. Siste man över Råneå älv, det skulle varit jag det. Bakom mig skulle jag lämnat 12 000 stridsvagnsminor och 8 000 truppminor och en sprängd bro.

En riktig mysfilm alltså :-)

"mellan värme och värme"

"mellan värme och värme - mellan ladugård och kök"

Jag har gått en dryg timme på löpbandet nu på morgonen och samtidigt sett på Peter Gärdehags "Landet som inte längre är". Peter har i 31 år följt livet på en gård i småland med sin kamera. De sista 11 åren även med filmkamera.

"En bildberättelse om arbetet på en bondgård. Där det gamla och invanda stretat sig kvar, utan att göra något väsen av det. En berättelse om en fägata, om snålkalla vintrar, om solvarmt sommarljus och om svart sorg. En berättelse till slut om landet som inte längre är."

Plågsamt vackert!

Ett program om det land som snart inte längre finns kvar, om det inte redan försvunnit helt.

Filmen ligger kvar på svtplay.se till den 31 januari. Gör dig själv en tjänst och se dokumentären.

Nu måste jag ha lite kokkaffe, inget skitkaffe från plastampuller...

"Hej, jag heter Sven. Jag är en nostalgiker."

Nostalgimissbrukare

Vi är det nog alla till mans. I vart fall vi som passerat 15 års ålder. Missbrukare av nostalgi.

Kolumnisten i SvD Lars Berge skrev om fenomenet i slutet av november. Läs hans kolumn här.

Idag kan det vara svårt att förstå 50-,60- och 70-talens framtidstro. Själv minns jag bara detaljer, men känslan finns ibland där.

Samtidigt så ska man heller inte förkasta allt som är och har varit bra. En avvägning måste ske, baserad på förnuftet.

Det är viktigt att jag tar till mig detta känner jag. För hur ska jag annars kunna vara en bra far till mina barn, nu och i framtiden...

"Vad är de nya Moderaternas kampanjer mer än ett sentimentalt Instamatic-foto av Per-Albins gamla folkhem? Hur fungerade de finansiella instrument som orsakade den ekonomiska krisen? Jo, de skulle återvinna värde ur redan förbrukade pengar. Precis som programkonceptet Idol går ut på att återvinna förbrukade poplåtar. Detta missbruk av det förflutna måste upphöra! Nu! Annars är jag rädd att vi helt kommer att förlora vår förmåga att blicka framåt, att överhuvudtaget kunna föreställa oss en annan morgondag. Att vi undan för undan faktiskt ger upp drömmen om en ny och bättre värld. "

Ede, Mo socken, Hälsingland

I trailern till "the girl with the dragon tattoo" skymtar detta hus förbi. Vilken roll det fick i filmen vet jag inte, det återstår att se.

Gården heter Ede ligger inom synhåll från min gård (om man typ står på taket eller tar ner några träd...) och har en intressant historia.

Ursprungligen köptes gården av kronan för att användas som översteboställe åt Hälsinge regemente. Den blev dock aldrig använt på detta sätt. Istället köptes, år 1682, Mårdnäs i Segersta in i det syftet. Gården kom att stanna i kronans ägo och utgjorde först utjord/fäbodställe till Mårdnäs. Senare kom gården att arrenderas ut av kronan.

En av de som växt upp på gården som arrendator är min farfars mor. Hon ska bl.a. ha varit med om att skjuta några av de sista vargarna där. Om jag inte minns fel så använde de får som åtel.

Nu återstår nästan bara boningshuset. Ladugården ska ha brunnit upp och den gamla bostadsbyggnaden och ett härbre har fallit ihop och förstörts av vanvård och tidens tand (i den ordningen). Jag har dock några gamla fotografier kvar från tidigt 1990-tal av dessa byggnader och några intressanta byggnadsdetaljer (jag var byggnadsvårdsintresserad redan då).

I huset på bilden finns vackra interiörer och kakelugnar kvar, dock kommer det sannolikt inte att stå kvar många år till, då golven börjar ge med sig av vanvård.

Jag har även några dokument efter gammelfarmor från någon av de inspektioner som kronan gjorde av sina arrendeställen vilket beskriver något av livet på gården.

Den ligger vackert mellan sjöarna Edesjön och Bodsjön. Min dotter vågar inte gå dit, hon och hennes kompis Lollo tror att det spökar där. Det tror inte jag, men vad vet jag...

Detalj från en uppmätning år 1705



the "Feel Bad Movie of Christmas"...