Det enkla livet

På vägen hem från Örebro igår så stannade jag i Gysinge för att kolla in gardiner, här är några bilder...

Jag och rullgardiner... Vi har ett speciellt förhållande...

Rullgardiner är väl ok, om de används dagtid för att skydda mot solljuset.

Men nattetid? Då vill jag inte ha några rullgardiner. Då ska man ju släppa in så mycket ljus som möjligt. För hur ska kroppen annars kunna följa årstidernas växlingar? om man artificiellt ska styra solljuset?

(Rullgardin från centrum för byggnadsvård i Gysinge...)

Jag och Emelie gjorde ett oplanerat besök på årets trädgårdsmässa, det var första besöket där för mig.

Mitt intryck var... trångt... många arborister... och fullt av pelargonier...

Min del av Sverige var välrepresenterat, vilket var kul att se. Inte bara genom utställare utan även bland besökarna. Det var nästa lika många kända ansikten där, som att gå en sväng på Bollnäs marknad.

Besöket gav mig också ny inspiration till att utvecka den idé jag fick på Skansen förra sommaren. Att dra upp egna pelargonier, att använda som huvudsaklig trädgårdsfägring.

En av de mest intressanta utställarna var Mari Ebersteins firma Skavanker, och då menar jag egentligen inte deras utomhusmöbler utan deras utställningshus, som hade mycket som tilltalar en byggnadsvårdare som mig. Handhyvlat virke, handblåsta glasrutor, linoljefärg, smidd spik och allt i klassiska proportioner.

Det var ett väldigt bra exempel på hur oerhört vackert, enkelt, och billigt man KAN bygga (om man har de rärtta kunskaperna). Om de använde sin kunskap till att bygga lusthus skulle de kunna tjäna oerhört mycket pengar. Jag önskar dem all lycka i framtiden!

Både stor och liten på en gång...

Tack för att jag får följa dig en bit på vägen genom livet...

Ja... i det huset bor jag... Faktiskt!

Så mycket musik det är som bleknar med tiden... Livet har lärt mig att det är omöjligt att förutse vilken musik som kommer att stå sig och vilken som bara låter utvattnad efter ett tag...

Här är en melodi som stått sig.

Eftersom melodin är väsentligt bättre än videon så visar jag ett liveframträdande nedan.

Christina Aguilera - "Hurt"

...eller dietisten och juristen...

Sofia och jag har inte riktigt lyckats fått till vår dans än. Hon är skolad i "dirtyfox" och jag i "norrlandsfox". En helg för en tid sedan (på Yesterday och i Skultuna) så gjorde vi allt för att få ihop våra stilar.

En bit på vägen kom vi... Men vi är inte framme än... Men en dag så!

Kanske på en PRO-dans i Gysinge?

(foto: susannamagdalena.se)

"When you get the choice to sit it out, or dance, I HOPE YOU DANCE!"

Lee Ann Womack - "I Hope You Dance"

... är att det inte finns någon hemlighet...

Allt ligger ju där mitt framför ögonen på oss, vänta inte, vänta inte!

Lev... nu!

Faith Hill - "The Secret Of Life"

Tack för att jag får följa dig en bit på vägen genom livet...

(fotograf: susannamagdalena.se)

... inte små barn i alla fall.

Sam Sundberg (kolumnist på Svd) skriver om sin dotter Edit.

"Men när jag sitter vid datorn gråter Edit. Hon
köper inte mina försäkringar att internet är ”på riktigt”, att Facebook är
”socialt” eller att dataspel är ett interaktivt medium där jag är ”delaktig i
formandet av upplevelsen”.

Om min dotter får välja dansar vi vilt till Jenny
Wilsons nya, hela tiden, snubblande över babygym, sjungande påhittade texter. Då
lyser hennes svarta, tandlösa flin upp lägenheten. Och när hon ylar med, svagt
men extatiskt, får jag en krypande känsla av att alla dessa teknikfientliga
stofiler som jag genom åren viftat undan kanske har…nej, inte rätt. Herregud.
Men en poäng."

Visst är det så!

Barn behöver inte den "kvalitetstid" vi tycker att vi ger dem efter att ha ägnat hela dagen åt annat än att vara med dem...

Något jag inte gillar att höra är alla föräldrar som pratar om hur de försöker att skapa "tid till sig själv"...

Bahh! Tid till sig själv kommer vi att få i överflöd när barnen inte längre vill vara med oss. Den tiden kommer fortare än man kan tro...

Barn vill ha kvantitetstid!

Ordet "singel" var ett befriande ord när det kom som ersättning till att vara "ensam". Men även ordet Singel är skuldbelagt, åtminstone i min hjärna. Detta trots att serien "sex and the city" delvis gjöt olja på begreppet. För visst har jag på något sätt undrat över hur jag kunde vara så nöjd med att vara ensamstående förälder. Visst har jag undrat om jag inte lurade mig själv.

Men på sistone så har det dykt upp flera nya begrepp. Dels "makalös förälder" som jag bloggade om nedan, även om det har en bäsk eftersmak av självhävdelse.

Nu senast har jag snubblat på begreppet "Självbo", myntat av Kicki Biärsjö, författare till boken "Från singel till självbo"

(Klicka på bilden för en beskrivning av boken)

För mig ligger nog skillnaden mellan att vara singel och att vara självbo, i att en självbo till skillnad från en singel verkligen trivs med sitt liv som ensamboende eller "makalös förälder", och har egentligen inga förhoppningar om att tillvaron ska förändras...

Det viktigaste är nog att man har ett öppet sinne och inte utesluter något... för när man minst anar det så kan en radikal förändring ske...

Undrar vad jag ska bli nästa gång...? "monosexuell"? :-D

Det har varit en händelserik dag som bl.a. bjudit på:

Frukost på Waynes Coffee i Gävle
Shopping i nämnda stad
Transformation av min dotter från en hästtjej till en skejtingtjej
25-årskalas i Granbo
Grillning av korv och pinnbröd i öppna spisen (efter att jag avlägsnat den mumifierade fågeln som föll ner när jag öppnade spjället)
Min livs första smörtillverkning (5dl grädde gav 200 g smör) Vill ni göra eget smör så kan ni bl.a. titta på denna film.

Efter ett TV-inslag har jag nu gått med i föreningen Makalösa föräldrar. En förening för ensamstående föräldrar. De/Vi finns även som grupp på Facebook och på Twitter.

som min mormor Anna, på Sprottorp i Slöinge, sa till sina döttrar när de ville ha något...

Fick ett tips om att man nu kan egenkomponera sin egen Musli på nätet och få den hemskickad. Jag har nu beställt och får den om 3-4 dagar.

Du kan bl.a. välja bland mer än 60 olika ingredienser! Varav 8 olika godissorter.

Vad sägs om Vingummibjörnar? :-D

Beställ på minmusli.nu

En eftertänksam video jag hittade på min vän Johannas blogg.

Evanescence - Everybody´s Fool

Erik testar skaren... hoppas att vi får mycket sådan i år!

Euskefeurat återfinns tyvärr inte på Spotify...

...men på youtube finns de!

Här en underbar visa om manligt och kvinnligt!

Euskefeurat - "Lingon rap"

Som ett tankeexperiment brukar jag ibland berätta om min idé om "Den statliga relationsmyndigheten".

Inledning
Vi tänker oss att förhållanden, samboförhållande och äktenskap, alla reglerades av en statlig myndighet. Allt i syfte att skapa stabila lyckliga parförhållanden. Kanske som en följd av de positiva erfarenheterna av den kommunala familjerådgivningen. Kanske inte ett primärt statligt intresse enligt vissa, men inte en sådan dum idé. För hur stora är chanserna att man ska lyckas välja rätt när ens förstånd är satt ur spel av kroppens egna mekanismer (Läs: förälskelsen)

Ansökan
Vill man inleda en relation med en annan människa måste en ansökan ske. Efter att ansökan inkommit kallas man till både individuella och gemensamma samtal med en handläggare.

Handläggarens uppgift är att pröva om sökandenas motiv och förutsättningar för att leva i en relation är goda nog att beviljas en inledande relationslicens om en tidsperiod om 1-3 år.

Hur lång startlicens som medges beror på den objektiva sannolikheten för att lyckas. Här är inte tanken att man ska vara alltför sträng i sin prövning. Inte alls som prövningen av förlängningslicenserna.

Förlängning
När den inledande relationslicensen börjar lida mot sitt slut så kan man under den sista kvartilen ansöka om att få en förlängningslicens. Den löper alltid på en tidsperiod om två år. För att få licensen måste man under en tid gå på flera enskilda möten med sin handläggare.

Handläggaren har till uppgift att undersöka om sökandenas motiv och förutsättningar för att leva vidare i en relation är goda nog att ha förutsättningar att lyckas.

Vid sin prövning ska handläggaren särskilt kontrollera:
- att sökandenas mål för hur deras gemensamma liv ska te sig under den kommande tvåårsperioden är realistiska, samstämmiga och nåbara.
- att medsökanden faktiskt är beredd att och har förutsättningar att uppfylla de absoluta krav sökanden har på vad som ska uppfyllas under den kommande tvåårsperioden (t.ex. barnafödande, ändrat boende, utlandsresor e.d.).

Om handläggaren inte tror på sökandenas möjligheter eller övertygelse så kommer ingen licens att beviljas. Detta för att sökandena inte ska förlora värdefulla år av sina liv som de hade kunnat nyttja bättre ensamma, eller i en annan relation.

Slutsatser
- förfarandet kommer att få sökandena att tvingas att verkligen tänka igenom vad man vill med relationen.
- förfarandet kommer att hjälpa sökandena att ställa rimliga krav på den kommande relationen.
- förfarandet kommer också att säkerställa att det krav och mål en sökande har kommer att uppfyllas inom den givna tidsrymden. Det finns helt enkelt inte utrymme för en av sökandena att skjuta planerna på framtiden. Om så sker så kommer rimligtvis ingen förlängningslicens att beviljas vid nästa prövning.
- förfarandet är en jämställdhetssatsning. Utrymmet för en sökande att i längden misshandla eller utöva makt över sin medsökande minskar drastiskt.

Går det att genomföra?
Jag inser dock att det kan vara väldigt svårt att få igenom en ny lag med denna innebörd, särskilt med den uppslutning i riksdagen som vore önskvärt. Men min "vackra fantasi" är inte slut där. Syftet med den är egentligen att förklara att det inte finns något hinder för att man privat, idag, genomför ett liknande förfarande i sitt eget liv.

Det finns helt enkelt inget som hindrar att man sätter sig ner med sin partner och diskuterar hur man ser på den kommande tvåårsperioden. Vilka krav har jag? Vilka mål har jag/vi? Är de realistiska? Är vi överens? Detta borde vi alla göra lite till mans... men vi drar oss för det... varför? Jo, därför att vi innerst inne misstänker, eller vet, att om samtalen visar sig leda till att min partner inte är beredd att uppfylla mina krav, eller har andra mål än mig, så finns det ingen annan rimlig lösning än att jag, jag själv! tar initiativ till att avsluta relationen. För att leva kvar i relationen är inget annat än stöld av något av det värdefullaste min partner har, år av hans/hennes liv...

Är man i stånd att börja en relation så bör man även då sätta sig ner och ta det där "samtalet" där de självklara punkterna på agendan är "krav", "mål" och "visioner"

En dag kanske Du (eller Jag) säger: "Jag ger dig två år av mitt liv, låt oss tillsammans ta tillvara den tiden och göra den till den bästa i våra liv, ...och om vi sedan vill, så tar vi två år till..."

Det är inte lätt att vara "Mannen" heller när man står mitt emellan "den 1:a kvinnan" och "den 2:a kvinnan"...

Men "tycka synd om honom", finns liksom inte på kartan.

"Som man bäddar får man ligga"

Den 1:a kvinnan

Caroline af Ugglas - Snälla Snälla

Den 2:a kvinnan

Sugarland - "Stay"

Grattis på din födelsedag!

Från oss alla tre i Åkers!

Du vet väl om att Du är outbytbar?!

Sannolikt vår bästa fox... hittills... i Bergeforsen...

Michael Bublé - "Home"

Helgens dansresa gick till Arboga, Örebro, Wadköping och Skultuna...
Ett speciellt tack till mina resevärdinnor Millan och Mli!

Ibland när man kommer hem från jobbet, kan man mötas av ett kök som ser ut som om det begåtts ett bestialiskt brott i det. Allt är upp-och-ned-vänt. Jag undrar vad som kan ha skett här?

Ett paket med pärlsocker, fullt med fingeravtryck. Fingeravtrycken verkar vara gjorda av händer nedkletade med kakao och smör. Hmmmmm....???

För min dotter...

Cordelia Edvardson, kolumnist på Svd fick mig återigen att fälla en tår på morgontåget.

I hennes senaste kolum Inga regler ger tröst vid barnets dödsbädd berättar honom om omständigheterna vid sin 11-årige son Daniels död. Hon gör det i anledning av den debatt som föranletts av häktandet av barnläkaren på Astrid Lindgrens sjukhus för dråp.

Jag kommer att tänka på två saker, morfin och att förlora att barn.

Morfin
Jag har själv inte kommit i kontakt med morfin förutom att jag vid ett tillfälle fått det utskrivet i form av hostmedicinen Cocillana-etyfin när jag hade en allvarlig rethosta och höll på att hosta sönder mina luftvägar. Efter att ha intagit medicinen kunde jag nästan inte hosta alls...

Morfin är också en av de viktigast läkemedlen vi hade vid mitt kompani. Under lång tid har morfinet varit "soldatens bäste vän" pga av dess smärtstillande och lugnande förmåga... Alla våra sjukvårdsmän kunde ge morfin.

Morfin var även det som kunde ge min mor lindring under hennes sista tid. Ofta vet man nog inte vad som i slutänden dödar, morfinet eller sjukdomen.

Att förlora ett barn
Ingen som inte gjort det själv kan sätta sig in i hur det skulle vara. Man kanske kan få några föraningar om hur det skulle kunna kännas när man själv är förälder, jag vet inte. Jag har svårt att tänka mig att någon tröst skulle kunna finnas att få, kanske för korta stunder.

Jag har några bekanta som förlorade sitt enda barn vid 21 års ålder, för snart 30 år sedan. Jag har svårt att förstå hur de kunde gå vidare i livet, men vad har man för val?

En dag när jag kom hem så möttes jag i köket av min rödgråtna mor som berättade att Marja frontalkrockat med sin bil och dödats (på en plats som jag precis hade passerat med min moped). Jag var 15 år då och livet skulle aldrig mer bli sig likt i byn...

Hon var sex år äldre än mig, var ofta hos oss när hon var ett barn och jag tyckte mycket om henne. För ett tag sedan så googlade jag på henne, men fick ingen träff. En sorgsen känsla kom över mig. På något sätt så varken finns man, eller har funnits, om man inte återfinns på internet. Så nu lägger jag själv in henne:

Du är saknad Marja Palm !

Den här musiken gillade hon:

Ted Gärdestad - "Eiffeltornet"

Jag har några nya "på-kammaren-uptempo-foxxar..."

Varsågoda!

(nu kanske Ni förstår varför jag ibland blir så utspejsad på dansgolvet...)

Pink -"Sober"

Alesha Dixon - "The Boy Does Nothing"

(Bilden är, om än redigerad, faktiskt tagen på ett socialdansgolv (skultuna mars 2009). I övrigt har personerna på bilden inget med mitt inlägg att göra. Foto: susannamagdalena.se )

Svd publicerade den 8 mars 2009 en artikel med rubriken "Kärlek byggs upp på gym". I den behandlas det nu så aktuella fenomenet att personer gärna utvecklar ett nära förhållande till sin personlige tränare.

Några citat:

"NYA RÖN Att Daniel och Victorias relation tog sin början på
gymmet var förmodligen ingen slump. Att utveckla ett nära förhållande till sin
personliga tränare är vanligt – och naturligt. Det förklaras av nya rön inom
hjärnforskningen. "

"Madonna har gjort det, Nicolette Sheridan likaså. Till och med
vår gamla nationalhjälte Ingemar Stenmark har inlett ett förhållande med sin
personliga tränare. Och en hel drös med vanliga dödliga som vi aldrig får höra
talas om."

Det som beskrivs i artikeln om beröring är rimligtvis tillämpligt även på våra dansgolv. Det enda som kanske hämmar dansarna är att dansen sker under ordnade former och att man tvingas släppa sin danspartner efter två låtar, för det gör Ni väl? eller?

Fick klagomål på facebook att jag lagt ut 76 bilder från festen, utan att en enda person dansade. Men mitt minneskort var ju fullt flera timmar innan dansen började...

Men alldeles nyss fick jag en dansbild från festen av Camilla!

Emelie och jag...

Jag har sagt det förr. Förälskade människor borde ha överförmyndarens tillstånd innan de begår några som helst rättshandlingar.

Svd har en artikel om om rättegången mot mannen som "sol-och-vårade" tysklands rikaste kvinna. Han fick sex års fängelse, utan möjlighet till förtida frigivning...

Ett citat:

"Hur kunde en framgångsrik och erfaren affärskvinna gå på en sådan lögn?

– Passioner förändrar hjärnans biokemi, säger Peter Walschburger från Freie Universität i Berlin, till veckotidningen Focus psykologen. Förnuftet sätts ur spel."

Hamnade i en diskussion om att välja bank igår...

Min slutsats var:

"Att välja bank är som att välja livspartner, man ska inte välja den som är mest statusfylld eller har de finaste kontoren. Man ska välja den som ger de bästa villkoren..."

Vill blogga om Rådhuskonditoriet i Söderhamn... men hinner inte... kan inte låta bli att lägga in en bild så länge...

Jamie O'Neal - "Somebody's Hero"

Nyss hemkommen från Dansmaffians tvåårsfest... Jag har många intryck att smälta och många bilder att gå igenom... men först måste jag få sova... åtminstone några timmar... snart börjar nästa dans...

(upphovsrätt susannamagdalena.se)

Jag såg Susanne Biers oscarsnominerade film "Efter bröllopet" i kväll.

Det var länge sedan jag fick gråta så mycket...

Ett citat ur filmen, som jag verkligen kan skriva under på:

"Varje bekantskap, varje vän, varje människa, som har en plats i ens hjärta
Det är den tid som man tillbringar tillsammans med dem, som verkligen betyder någonting.
Allt annat är likgiltigt..."

(Rolf Lassgård i rollen som Jørgen)

Med filter den här gången...

Vad coolt det vore att göra riktigt stora bilder av t.ex barnen. Använder du ett bra filter kan du göra riktigt stora konstnärliga bilder att t.ex tapetera en hel vägg med... Se exempel HÄR

(Anette)

Jag förstår verkligen syftet bakom den katolska kyrkans frivilliga celibatlöfte.

"Skälet för celibatet är frihet, inte frihet från, utan frihet för - för att helhjärtat kunna ägna sig åt uppgiften... "

Celibatet skapar inte bara frihet utan det är även en dörröppnare, en dörröppnare till människors hjärtan, eftersom man inte upplevs som ett hot...

På mitt eget sätt så lever jag ju själv så... Det är så mycket jag valt bort för att kunna ägna mig helhjärtat (eller i vart fall mer än halvhjärtat...) åt andra...

Det är något jag nog har "ärvt" efter min mor...

Texten stämmer inte alls med min egen syn på livet, men en vacker melodi är vad jag behöver just nu...

Jag gillar verkligen sångerskan Jennifer Nettles, eller i vart fall min illusion av henne. Hon påminner mig om en lantmätare jag känner sedan länge...

Sugarland - "Just Might (Make Me Believe)"

...på mig själv, på ett dansgolv, där jag inte var helt vanställd i fotoögonblicket...

En annan sak man ser tydligt på den här bilden är hur föraren (jag), dansar under hög koncentration, med fullt öppna ögon för att försöka ta sig fram på golvet utan att man törnar emot alltför många andra par, medans följaren (Annika i det här fallet), i godan ro kan blunda, slappna av, njuta av färden och tänka på mig!

I ett försök att förklara hur det ser ut när vi dansar visar jag en stilstudie av en av sveriges populäraste foxkillar
(om inte DEN populäraste), Kim...

(Kim (Oslo) dansar här med Jana (Stockholm) i Hågelbyparken?; och med Amanda (Sundsvall) i Torsåker)

Ja, jag vet, jag generaliserar, men visst är teckningen träffande!?

Barnen har sportlov och är hos sin mor hela veckan. Jag saknar dom något enormt, men är samtidigt glad över att De trivs hos sin mor...

Jag har VERKLIGEN svårt att förstå fäder som frivilligt väljer att bara vara med sina barn varannan helg...

Ett gammalt klipp från 2001. Att jag gillar det så mycket kanske mest beror på att det är Benji som dansar. Han har en härlig utstrålning och komik!

Han vann senare den amerikanska versionen av "So you think you can dance?"

Benji Schwimmer & Heidi Groskreutz (de är kusiner) i en "West Coast Swing"

Lyssnade på Lindas ("Gustafsson" på DM) spotifylista med önskefoxar och hittade den här...

Shit! den skulle vara underbar att dansa till...

Lauren Wood - "Fallen"

Ur Spanarna i P1, citat av Jonas Hallberg:

"om man går för långt så förgår man sig
om man äter för mycket så föräter man sig,
om man sover för mycket så försover man sig,
och om lovar för mycket så för..... man sig"

Så sant, så sant...

Ja, det händer faktiskt...

... och när det hänt så blir man rädd... så liten chansen var att det skulle ske... så nära det var att det aldrig hände... men trots att chansen var så liten, så hände det... faktiskt!

[På förekommen anledning så vill upphovsmannen understryka att detta inlägg inte är föranlett av att det precis skulle ha hänt honom själv. Det är en sådan händelse som inträffar med 10-15 års mellanrum, så sannolikheten att det ska ske igen är inte så stor...]

Reba McEntire - "Somebody"

Ibland får man en glimt av att de en gång kan komma att bli män. Något händer, man får se en blick eller höra ett ord, som får ens hjärta att bli alldeles svagt. Ett magiskt ögonblick...

Men majoriteten av alla pojkar blir tyvärr aldrig äldre än fem år på insidan...

Reba McEntire - "He Gets That From Me"

Min vän Jana lärde mig en gång regeln om hur stor åldersskillnad som är ok i ett förhållande.

"Halva åldern + sju år"

Exempel:

Är Du 28 år är det (28/2+7=) 21 år som gäller som undre gräns för din partner.
Är man 42 år är det (42/2+7=) 28 år som gäller...

Regeln gäller visst för både män och kvinnor...

Så har det bevisats... Svd skriver att man i en amerikansk studie visat att ingen bantningsdiet är bättre än att helt enkelt minska på kaloriintaget. Det är något jag trott ända sedan vi var några studenter, boendes i en av Gästrike- Hälsinge- nations studentkorridorer på 90-talet, som beslutade oss för att gå ner i vikt. Vår metod var enkel. Se till att tillföra mindre energi än vad du förbrukar.

Vi började helt enkelt med att införskaffa kunskap, vi räknade kalorier och klockade våra fysiska aktiviteter och såg till att differensen var ca 1000 kcal per dag. Det fungerade jättebra, och gav många aha-upplevelser. Bl.a. kom vi fram till att vissa matvaror gav väldigt lite mättnadskänsla per kalori, t.ex. vitt bröd, ris och pasta. Andra gav det motsatta t.ex. köttsoppa, hårt bröd, gröt.

Vi höll oss dock inte till någon särskild kost, allt var tillåtet. Ville man äta en semla så fick man det. Matglädjen fick inte förstöras av några förbud.

En annan viktig princip var att det sociala livet (läs: studentlivet) inte fick drabbas. Det var tillåtet att gå på gasque och äta av allt som serverades och att dricka sig studentikost redlös. Det gör inte så mycket, bara det inte sker för ofta.

Bantningen skulle så långt möjligt förknippas med glädje, och det gjorde den!

Jag tappade 15 kg på ungefär lika många veckor, trots semlor, kladdkakor, caféer och gasquer!

På Rådhuscaféet i söderhamn har de alltid aktuella fotoutställningar, i något som kallas Galleri Mazarin. Utställningarna sker på initiativ av "Kulturföreningen Fotografiska Galleriets Vänner". Fotoutställningen och den speciella atmosfären på Rådhuscaféet får mig ofta att välja Rådhuscaféet framför de andra i staden. Susanna la precis ut några foton därifrån och jag snor gärna bilderna av henne (eftersom hon ofta snor bilder av mig). Utställare den här gången var Johan Westin. Barnen på bilden är mina.

Jag återkommer vid ett senare tillfälle med en närmare beskrivning av själva caféet...

"Ett förhållande är en alldeles för viktig institution för att baseras på något så flyktigt som känslor"

"Kärleken kommer med tiden"

Idag äter vi egenhändigt gjorda semlor till frukost, fika och kvällsmat... men sedan vill vi nog inte ha några fler förrän nästa år...

Eriks "have it your way"-semla

Kardemumma ska det vara i semlorna, mycket och nykrossad. Det tar dock minst ett dygn innan smaken kommit till sin rätt...

I fredags fick jag och barnen besök av Susanna igen. Hon hade tänkt ha en lugn plugghelg nere i Uppsala men kunde inte låta bli att åka till Sundsvall för att dansa till Zlips och Shake, och hälsa på oss! Och varför inte? när det bjuds på dans "nästgårds"... ;-)

Susanna är också (eller har varit) min närmaste "Dansmaffia-granne" i Hälsingland. Vi har spenderat mååånga timmar på resande fot, för att få dansa överallt mellan Skellefteå och Öland. Eftersom vi har samma bakgrund, uppväxtort och intressen så är det sällan det är tyst i bilen på våra irrfärder...

Dagen före fettisdagen måste semlorna bakas. Nu ska de bara få vila ett dygn så att kardemumman kommer till sin rätt...

Idag på väg till stationen så mötte jag Maria. Maria i Blender. Även om jag nog hört det, så har jag inte tänkt på att hon faktiskt bor i Gävle. Trots sin frontposition så är Maria något av en doldis. Man varken hör något om henne eller av henne, men hon ser alltid ut att vara lika glad. Jag har inte för vana att varken frottera mig med bandmedlemmarna eller ens se på dem under spelningarna, trots det så uppskattar jag verkligen deras arbete. För det kan inte vara ett lätt liv att ligga ute på vägarna så många dagar om året...

Förutom att hon sjunger bra så är hon söt också, när man verkligen tar sig tid att titta... :-)

(foto & upphovsrätt susannamagdalena.se)

Jag är inte så förtjust i Taylor Swift, men den här videon har ett bra budskap.

Prinsar på vita springare än inte alltid vad de utgör sig för att vara...

Men samtidigt är det lätt att själv bygga upp en bild som sen inte visar stämma med verkligheten, och i så fall är det ju inte hans fel, eller hur?

Taylor Swift - "White Horse"

I morse när jag steg av tåget i Gävle möttes jag återigen av doften från Gevalias kafferosteri...

För mig är det doften av boardgames... Avalon Hill:s boardgames... operation barbarossa... gouderians pansarkilar... pripiatträsken... general Popovs invasion av finland... m.m. m.m.

Sådär, nu släcktes julgranen i vårt hus...

Jag rensade min fars gamla toalettskåp igår. Jag slängde allt, utom hans parfym, Tabac. Även om det var pappas "gå-bort-doft" så är det koncentrerade pappaminnen för mig.

Det är konstigt hur dofter kan få en att minnas. Inte specifika minnen egentligen utan mer stämningar och känslor...

Jag undrar hur jag själv doftar?

För nästan ett år sedan skrev en danstjej följande till mig:

"En liten rolig sak bara.....Idag när jag gick förbi tvättstugan på jobbet så luktade det sådär gôtt nyrent du vet. Min första tanke var "Det luktar ju Svenjo" "ler" Du måste lukta väldigt nyrent och gott!! "skratt""
[Svenjo är mitt nick på Dansmaffian.se]

Efter att ha funderat ett tag på vad det kan vara som kan lukta i en tvättstuga ända borta i Årjäng så kom jag på det! sköljmedlet! Green apple!

Så jag tror jag vet hur jag luktar. En kombination av min parfym Farenheit, och sköljmedlet Green apple...

Jag vet inte vad det är, men alla verkar förutsätta att jag antingen lever i en relation, eller har många intressenter på kö...

men så är INTE fallet! och så lär det sannolikt förbli under en överskådlig framtid...

Det är nog som jag själv brukar säga: "Jag är bäst på 8-minutersförhållanden" (= en dans)

Men ofta får man mer nettokärlek under en dans på 8 minuter, än under ett flerårigt förhållande...

Carole King, Celine Dion, Gloria Estefan & Shania Twain - "You've Got A Friend"

En gammal video som jag älskar, dels för underbara Rita Coolidges röst, dels för åldern på klippet, och dels för den magiska stämningen Kris och Rita skapar mellan sig.

Sen beskriver ju sången en känsla som vi så många gånger känner, men så sällan ber om hjälp för att stilla. Det är inte alla som tror sig vara så lyckligt lottad att de har vänner som skulle kunna ligga vid ens sida en natt, eller bara en söndagseftermiddag. Men det beror nog bara på att de inte frågat, för visst skulle vi alla kunna ställa upp på det?

Kris Kristofferson and Rita Coolidge - "Help Me Make It Through the Night"

Hittade en galge till med texten:

"SWEDISH AMERICAN LINE SVENSKA AMERIKA LINJEN"

Det får en verkligen att fundera... Vem åkte?

eller rättare sagt: Vem kom tillbaka? och varför?

I fredags sa jag lite slarvigt, vid fredagsfikat på jobbet, att jag inte tror på kärleken. Jag fick genast reaktioner, för så kan man väl inte säga, särskilt inte när någon vid bordet söker den. Jag nyanserade mig dock snabbt, men vet inte om jag gjorde mig riktigt förstådd. Jag borde nog ha sagt att jag inte tror på att kärleken överlever, att en man och en kvinna väljer att bosätta sig tillsammans och dela sin vardag i förhoppningen om att kärleken ska bli bestående.

För visst finns kärleken, den kärlek man kan känna till sina medmänniskor av båda kön.

I den anglosaxiska världen har man det lättare, man kan säga "I love you" till så många. I vårt land är det inte riktigt accepterat att säga "Jag älskar dig" till sin omgivning, även om jag själv inte sällan gör det. Dock brukar jag då förklara mig, och säga att jag menar på "ett anglosaxiskt sätt".

Mina barn är dock vana vid att få höra att jag älskar dem. De får höra det dagligen.

Kärleken finns, men förutom kärleken till barnen så är den ändlig. Precis som dansglädjen mellan två personer, så dör kärleken av att man spenderar för mycket tid tillsammans. Det är därför kärleken mellan vänner varar livet ut, man hinner liksom aldrig att förbruka kärleken...

Jag har anledning att återkomma till det här ämnet känner jag...

Det här är en av de låtar som gått rakt in i mitt hjärta. Jag hörde den första gången på bilradion när jag bodde i Leksand. Självklart så berättade de inte vem som sjöng på radion och jag var tvungen att otåligt vänta tills jag hörde den igen.

Det resulterade såklart i ännu ett av de CD-köp som enbart berodde på att jag bara ville få tag i en enda låt (så många sådana man gjort genom åren...)

Jag är dock inte så förtjust i Lisas senare alster, men denna glömmer jag aldrig:

Lisa Ekdahl - "Vem Vet"

(har inte hittat någon version att streama)

Länk till:

Youtube

Spotify

När jag berättade på jobbet att jag tröttnat på alla galgar här hemma och beställt 120 st galgar på internet, så skrattade alla...

Motivet var enkelt. Det var ju bara några få galgar som fyllde mitt behov. Behovet var:

Galgarna skulle ha en vridbar krok
De skulle vara av plast, så att jag kan hänga tvätten på dem direkt och sedan när den torkat hänga kläderna direkt in i garderoberna.
De skulle ha alla attiraljer man har behov av, byxhängare, jack för Emmas linnen.
De skulle vara tillräckligt många så att jag kunde hänga alla toppar, skjortor och t-shirts på galgar istället för att läggas i lådor.
De skulle vara tillräckligt många så att jag aldrig behövde leta efter några tomma galgar.
Man måste kunna använda byxröret som ärtrör :-)

De enda galgar jag har behållit är de gamla vackra reklamgalgarna i trä. Fast de använder jag inte, de sparar jag bara .

Idag när jag slängde alla min fars galgar så sparade jag även hans finaste. Det finns något vackert och nostalgiskt över galgarna och namnen... Här är några...

Bruksvallsliden... (där jobbade mor)

Krigsmakten... (Far (numera heter det försvarsmakten))

Rings herrekipering tel 145 Myssje... (Där handlade nog far)

Bigges Falkenberg... (Därifrån kom mor)

En mäktig video om något ännu mer mäktigt...

Höj ljudet, stay tuned, och hör låten stiga...

Underbara Sugarland i :

"Love"

För flera år sedan bodde jag på hotellet Northern Light i Stockholm. På hotellet fanns konstverk av Carl Henrik Wigren. Jag såg direkt det geniala i att på ett sådant enkelt sätt porträttera någon. Väldigt detaljfattigt men ändå så porträttlikt.

Ni kan se hans konst på hans hemsida, och även själv beställa verk av honom. http://www.carlhenrikwigren.com/

Eller så gör Ni som jag gjorde. Ni använder Er av Era kunskaper i bildbehandling och gör Era egna bilder inspirerade av hans konstverk. Dessa porträtt av mina barn gjorde jag för några år sedan, de är perfekt att använda t.ex. som bilder på MSN e.d. Det tar heller inte längre är 15-30 minuter att göra en bild (lite beroende på teknik, pixelbilder eller vektorformat)

(Erik och Emma; konstnär/illustratör "Jag själv")

Carl Henrik Wigren beskriver själv sin teknik på följande sätt:

"My artwork starts with a digital photo which transforms in a computer program as a ”Tintin-look-a-like”. You get the feeling like the pictures are picked out from the Tintin books of Hergé.
I have been inspired from Opie, Lichtenstein and Warhol.
I make artwork of everything You like and can take a photo of for example portrait, building, landscape, pet, car, aircraft etc.
I also create classical portraits of icons like Picasso, Jagger, Mao, Ali, Marilyn Monroe, Prins Charles and other royalties. "

Idag när jag steg på tåget så vad ljuset dimmat i restaurangvagnen. Jag frågade då om de infört någon sorts mysbelysning? Jag fick till svar att lokfören var tvungen att reset:a tåget.

Hmm.... är ett tåg som vilken elektronisk pryl som helst?
När tåget går alltför underligt så kan man alltså leta upp ett litet litet hål på baksidan där man med hjälp av ett gem kan återställa fabriksinställningarna?

Det får mig osökt att tänka på det gamla vandringsskämtet "om microsoft byggde bilar"

Om GM:s teknologi hade utvecklats på samma sätt som Microsofts skulle vi alla köra bilar med följande egenskaper:

Utan någon anledning kraschar bilen två gånger om dagen.

Varje gång vägmarkeringarna målas om måste du köpa en ny bil.

En enkel manöver, exempelvis en vänstersväng, får din bil att stanna och vägra starta igen. Det enda som hjälper är att du byter motor.

Endast en person i taget får använda bilen, såvida du inte köpt Car95 eller CarNT, men då måste du köpa flera säten.

Varningslamporna för olja, vattentemperatur och liknande skulle ersättas med en varningslampa för "allmänt bilfel".

Airbag-funktionen skulle säga "är du säker" innan den löste ut.

Apple skulle tillverka en Macintosh som gick på solenergi, var driftsäker, fem gånger snabbare och dubbelt så lätt att köra, men som bara kunde användas på 5 procent av vägarna.

Nya säten skulle kräva att alla har samma rumpstorlek.

Alla skulle få gå över till Microsoft Bensin.

Man skulle få bygga om alla vägar för Microsoftbilarna. De kan köra på de gamla vägarna, men bara väldigt, väldigt sakta.

Olje-, temperatur-, motor-, och bensinvarningslamporna skulle ersättas av en enda lampa; "allmänt motorfel".

Du skulle vara under konstant press att uppgradera din bil.

Då och då skulle bilen, av inget speciellt skäl, bara dö, varpå du är tvungen att starta den igen. Konstigt nog så skulle du ta detta som ett helt normalt fenomen.

Folk skulle bli upphetsade av de senaste versionerna av Microsoft Bil att de helt glömmer bort att samma 'nya' funktioner funnits hos andra fabrikanter sedan flera år tillbaka.

Om du var inblandad i en olycka skulle ingen veta vad som hade hänt.

Jänny från Askim

Det närmaste en verklig Pippi Långstrump jag mött. Stark, modig, självständig och känslosam. Gör egendomlig men spännande god mat. Verkligen egen musiksmak.

Vi är dock fullständigt inkompatibla på dansgolvet, men jag säger som Jänny "Vad gör det, det ser ju snyggt ut!"

Jag ska sälja min bostadsrätt inne i stan. Den som min far har bott i så länge han kunde sköta sig själv. Igår var vi där en sväng för att rensa i garderoberna, och passade på att gå över till hans särbo, Rut. Hon hade bakat, så det bjöds på nybakta bullar. Det är något särskilt med att få komma hem till äldre människor. Deras hem ger mig en sådan trygghetskänsla. Ibland avundas man dem som jobbar inom hemtjänsten...

Vi var även en sväng till soptippen med det vi inte kunde skänka till Röda korset eller Erikshjälpen. Vilken befriande känsla det är att få slänga saker! Så mycket oro och bekymmer som följer med ner i containern. Fast ibland kan man behöva få bli lite nostalgisk först och eventuellt få gråta en tår, men spara ska man inte, inte saker som tar energi.

Man ska försöka göra rent hus efter sig innan man dör, och inte lämna efter sig några tunga ok för barnen att bära...

Jag vill inte från min molntapp höra barnen säga "- men inte kan vi slänga fars xxxx"

"Släng skiten!" skulle jag ropa...

Det här är ett av dem. Budskapet sitter i texten men utan videon skulle låten vara så mycket mindre effektfull... gesterna, blickarna...

Beyoncé - If I Were A Boy

En bättre version finner du här (kunde inte inbäddas)

Lägger in ett gammalt blogginlägg från Dansmaffian som jag gjorde en augustikväll 2008...

- - -

"Karin Thunberg är kolumnist i Svenska Dagbladet. Jag har under många år uppskattat hennes ord, och i sommar läser jag hennes bok " Mellan köksfönstret och evigheten, Om kärlek, vänskap och arbete"

Idag passerade jag ett avsnitt som beskrev hennes förhållande till dansen, ett avsnitt som jag citerat nedan...

” Det finns många gånger när vänliga läkare har frågat om jag behövt en burk med lugnande medel. Bara ifall att. Över det värsta. Som när mamma dog. Eller när jag skilde mig första gången.

Envist har jag avböjt alla försök till konstlat lugn. Nej, tack, jag vill inte droga ner mig, inte luras till lättnad på artificiell väg. Hellre cyklar jag – eller dansar.

- - - [jag hoppar över hennes beskrivning av cyklingen]

Andra nätter dansade jag, svettlycklig.

Kanske ligger det i generna, denna kärlek till vanlig pardans. Kanske finns det en speciell dans-gen hos oss som växte upp på landet och inte hade så många andra nöjen än att åka iväg till en dansbana för att träffa jämnåriga och känna en fläkt av romantik och äventyr.

Jag har mött framstående politiker som vid närmare eftertanke inte alls gick in i sitt parti av ideologiska skäl eller för att de ville förändra världen. Först och främst ville de dansa. I ungdomsförbunden fanns likasinnade och på lördagskvällarna ordnade man dans längs ensliga vägar och ödsliga smågator.

Mina morföräldrar möttes första gången när han bjöd upp henne på ett julkalas.

- Tänk, berättade mormor med lysande ögon när hon varit änka i många år. Tänk att det var just mig som han gick fram till. När det fanns så många andra söta flickor i rummet. Flickor som kom från mycket finare familjer.

Mina föräldrar möttes på en midsommardans. Där vaknade deras förälskelse.

Själv har jag dansat mig till både kärlek och vänskap. Men mest har jag dansat mig till livslust, livskraft.

Pappas fötter. Köket i huset vid havet. Det är 50-tal och i fönstret står radion och spelar Två solröda segel och pappa dansar ut med mig, tvärs över golvet. Jag står på hans fötter, det är lättast att börja så.

- Känn rytmen, tös, uppmanar pappa och jag blundar och vet inte var rytmen finns, jag vet inte ens vad ordet betyder. Men när pappa lyfter sina fötter följer min kropp med och jag känner att det stämmer, att så här ska stegen vara. Det är nog detta som kallas rytm.

Två steg och ihop. Två steg och ihop.

En flicka dansade med sin pappa och ingen av dem visste att där, under kökstakets lysrör, dansade de in en livslång glädje i hennes ben och kropp.

Man måste inte sväva ut i famnen på den man känner och älskar. Dansens gjädje går att dela med så många flera. För några minuter kan vi förenas i musiken och smälta samman till en enda kropp. Även om vi inte vet namnen på varandra och aldrig mer kommer att träffas.

Finns ingen partner kan man dansa med sig själv eller utnyttja det som finns till hands där hemma.

En någorlunda medgörlig katt, en sopkvast – eller ett mycket litet barn.

Jag kommer alltid att minnas att jag dansade men min pappa men jag kan inte minnas att min mamma och han någonsin dansade.

Ändå tror jag att de kastade undan köksmattan och tog sig en svängom när vi barn hade somnat.
Nog måste det ha varit så.”

Jag tror att jag ska ta med mina barn på dans lite oftare... "

Förutom upplevelsen av dansen i sig, så är något av det mest givande jag kan få uppleva på dansgolven när jag får hjälpa någon att lära sig dansa, utvecklas eller finna glädjen i dansen. Fast lite dubbelt är det. När någon fått smak för dansen så förändras den människans liv för alltid...

Övik
Att få vara instruktör/inspiratör tillhörde verkligen helgens höjdpunkter. Bl.a fick jag vara instruktör åt Karoline från västergötland (på bilden nedan tillsammans med mig). Hon hade "lurats" med till öviksmaran av sin syster, som hoppades att hon skulle få smak för vår typ av dans. Karoline är i grunden en buggtjej som dansade basic foxtrot, och som haft synpunkter på sin systers lite väl "tighta" dansande. Men innan maran var slut hade hon blivit riktigt förtjust i både norrlandsfox och gnuss. Vill hon, så dröjer inte länge förrän hon är lika eftertraktad som sin syster på dansgolven. Dock var hon en hård förhandlare och tvingade mig att bugga vid flera tillfällen som kompensation...

Gävle
På söndagen var jag på Estraden i Gävle, och jag hade fått i uppdrag av Susanna att lära en barndomsvän till henne, Åsa, att dansa fox. Åsas sambo Henrik fick sig också en lektion, dock inte av mig utan av Ninni och Susanna. Åsa är en nybörjare (förutom skolfoxtrot) som nu börjat på en buggkurs. Lektionen resulterade i följande blogginlägg: Börjar förstå
Det märks att Åsa är från hälsingland, om hon vill kan hon snart vara en av de bästa...

Bilder på softande dansmänniskor från Café UH i Övik. UH är "oasen" där man återhämtar sig efter fredagens maratondans...

Nej, det är verkligen något jag fått erfara... eller jo, det är Ni ju, bara timingen är rätt!

Så här med en stor del av livet i backspegeln så kan jag påstå att jag nu har ett bra hum om vad Ni egentligen vill ha. Problemet är bara att perspektivet blir så snävt i ett förhållande, att man helt förlorar sin känsla för timing...

Och inte kan Ni tänka Er att berätta vad Ni vill ha när Ni vill ha det... Hmmm...

Men i helgen ska jag Flirta! I hela 16 timmar på Öviksmaran. DET är något jag är bra på... eller i vart fall att få Er att känna Er sedda... för det är ju allt som krävs, eller?

Dans är förresten en ypperlig källa till att få och ge "nettokärlek", inte sällan är nettokärleken under en enda dans mångt mycket större än under ett långt förhållande...

Till Er kvinnor:

Jamie O'Neal - "Like a Woman"

I mitt hus finns det lister antingen från 1850-tal eller 1950-tal (funkis). Jag har nu funderingar på att återställa den sönderrenoverade delen av huset. Eventuellt förutom köket. Listerna i 1850-talsdelen tilltalar mig verkligen. De är enkla och samtidigt både vackra och proportionerliga. Jag tror att jag ska beställa några nya stål till hyveln och prova, eller helt enkelt räkna ut hur mycket jag behöver och beställa färdighyvlat.

En annan erfarenhet jag fått från när jag renoverade sekelskiftesvillan var att äldre lister till stor del är kvistfria. Något som man bör eftersträva då det underlättar målning. Är det många kvistar måste de schellackeras vilket skapar en slätare yta över kvistarna, vilket i sin tur gör att de ändå kommer att synas när listerna är målade, även om kvistarna inte blöder igenom...

Vid ett tillfälle då jag var på besök på tingsrätten i Mora så visade en av fiskalerna (vill jag minnas att det var) mig en etsning av Anders Zorn. Hon frågade mig om jag såg något speciellt med den. Jag har sett många zornetsningar, men jag svarade nej, för inte såg jag något ovanligt med den.

Då påpekade hon att konstnären uppenbarligen utelämnat, eller retuscherat bort en kroppsdel på plåten. En kroppsdel som enligt henne skulle ha tillhört konstnären själv.

Ser Ni vilken kroppsdel?

Annika är den jag dansat flest danser med av alla, t.o.m. fler än med min exfru.

Normalt så har jag lätt att tröttna på att dansa med de jag dansar mycket med, men med Annika är det annorlunda. Jag tror att det beror på att vi aldrig riktigt når ända fram till fulländning, trots att vi bitvis är så nära.

Vi är väldigt lika i hur vi tänker och agerar, men har samtidigt oerhört olika preferenser i livet. Troligtvis en miljöskada :-)

Känner att jag behöver lite av Carrie Underwoods musik nu...

Texten är väl inte riktigt jag... jag är ju agnostiker, men jag gillar videon!

Det är en underbar uptempofox, för Er få som fått dansa med mig till en sådan...

Carrie Underwood - "Jesus, Take the Wheel"

Fick återigen frågan vad det innebär att vara vuxen.

Jag svarade att "vuxen, det är något man påstår att barnen inte är när de är för jobbiga, och man vill att de ska skärpa sig, åtminstone för en stund."

Vuxen blir man aldrig...

Dock så blir man mer och mer medveten om tillvaron... i varje fall en del av oss...

Sorg går aldrig över, man lär sig bara att leva med den.

Kärleken kan dock ta slut och är för evigt borta. Men inte sällan när ett kärleksförhållande tar slut, så står det en person kvar som undrar vad som hände. Den personen har ofta inte fått "älska klart". Då kan det bli så att kärleken fryses och bevaras för all framtid, i den personens hjärta. Det är vad jag tror att den här videon handlar om...

Fast då är det kanske inte kärlek det handlar om, utan hjärtesorg, och då är vi tillbaka där det här inlägget började, med att "sorg aldrig går över"...
(Hmmm... vilket cirkelresonemang...)

Hur som helst, här kommer videon...

Kenny Rogers - "I Can't Unlove You"

Samuel SAM UHRDIN

"Bildkonstnär, född 1886 i Siljansnäs, Dalarna, död 1964 i Stockholm. Han studerade på Caleb Althins målarskola och Konstakademien i Stockholm. Han har mestadels målat porträtt, folk och interiörer, från Dalarna, samt porträtt för Svenska Akademiens räkning, såsom K. Södervall, Esaias Tegnér, Gottfrid Billing, Sven Hedin och Selma Lagerlöf, dessutom konung Gustaf, professor Manne Siegbahn. Koloriten i allmänhet mörk, ansiktsdragen skarpt markerade."

Källa: Konstnärslexikonett Amanda

Sam Uhrdins konstverk såg jag ofta under min tid i Leksand. Inte sällan i privata hem. För mig så hans konstverk lika med den starka röda färgen i hans "vid härden" målningar. Nedanstående tavla är ett bra exempel på detta.

Jag såg att det finns en tidskrift som heter "Easy Living Magazine". Du hittar det på välsorterade pressbyråer.

Inte riktigt samma tema som min blogg men ändå...

Jag kommer att starta en ny serie med min syn och upplevelser av olika konstnärer och /eller konstverk här på bloggen...

Jag kommer nog att starta med Sam Uhrdin.

Jag återkommer...

En dröm för mig är att börja tillverka allmogeinspirerade möbler.

Snickerimaskinerna har jag redan. De införskaffade jag när jag byggde mitt platsbyggda pärlspontkök.

Kanske något med inspiration av denna kista från Delsbo?

En av de största filmupplevelser jag haft var när jag såg "Vinterkriget" (orig. "Talvisota")

En av de få filmer som jag verkligen kämpade med att få tag i. Jag har sett den många gånger. Det finns inga som kan göra krigsfilmer som finnarna. Mången tår har jag fällt över den här filmen.

Finlands sak var vår...

Nedanstående Bild är en detalj ur en annons från "Länna Möbler".

Jag vill visa den för att tydliggöra en av grundfilosofierna i min inredningsidé.

Ett rum måste vara utformat så det ger en kvalité- och skönhetsupplevelse även om det är helt omöblerat.

För att det ska göra det, är det viktigt att detaljerna: Trä, spik, lister, färtypsval och väggbeklädnad andas kvalité, proportionalitet och omtanke.

På nedervåningen i mitt hus är det inrett i "funkis", något som, enligt min mening, är min grundfilosofis motsats.

Huvudetiketter

måndag 30 mars 2009

söndag 29 mars 2009

fredag 27 mars 2009

onsdag 25 mars 2009

tisdag 24 mars 2009

måndag 23 mars 2009

söndag 22 mars 2009

lördag 21 mars 2009

fredag 20 mars 2009

onsdag 18 mars 2009

tisdag 17 mars 2009

måndag 16 mars 2009

torsdag 12 mars 2009

onsdag 11 mars 2009

tisdag 10 mars 2009

söndag 8 mars 2009

lördag 7 mars 2009

fredag 6 mars 2009

torsdag 5 mars 2009

onsdag 4 mars 2009

tisdag 3 mars 2009

söndag 1 mars 2009

lördag 28 februari 2009

fredag 27 februari 2009

torsdag 26 februari 2009

onsdag 25 februari 2009

tisdag 24 februari 2009

måndag 23 februari 2009

söndag 22 februari 2009

lördag 21 februari 2009

fredag 20 februari 2009

torsdag 19 februari 2009

onsdag 18 februari 2009

tisdag 17 februari 2009

fredag 13 februari 2009

torsdag 12 februari 2009

onsdag 11 februari 2009

tisdag 10 februari 2009