Jag åker tåg hem från jobbet på eftermiddagen varje dag. Redan kl 14 stiger jag på, för att avsluta min arbetsdag i hemmet eller på biblioteket.
Barnlösa kvinnorInte sällan är det föräldrar med barn på det tåget. Kanske barnlediga inflyttade stockholmare som ska hem och hälsa på farmor eller morfar i Norrland. Snett mitt emot mig satt det en ung mor med sina två sovande barn. En liten son på ca 3 år sovandes i famnen och en nyfödd som låg och sov i sin bärväska. Det var något fridfull över henne...
Jag kom att tänka på hennes motsats, "o-mödrar" eller "ickemammor". Jag har svårt för sådana. Kvinnor som ännu inte har fött barn har något jagat över sig. Det är som om de söker något de inte kan ta på, något de ännu inte kan definiera. De har alla möjligheter i världen, men riktigt lyckliga är de inte. Det är lättare att bli lycklig om ens tillvaro är begränsad...
Jag har en vän som jobbar inom äldrevården. Hon påstår att det är de barnlösa som blir "bittra surkärringar" på sin ålders höst...
Hoppas att ingen tar illa vid sig, jag generaliserar, jag vet, jag brukar göra det, det blir lättare att se den röda tråden i livet då...
SkönhetJag reagerar på hur vackra alla människor i kupén är, alla på sitt sätt. Jag har lätt för att se skönhet hos människor. Det började redan när jag målade i olja, och har förstärkts nu när jag återupptagit fotograferingen. Så många vackra bilder som gick min kamera förbi där idag...
(Gammal hobby, tre oljor och en akvarell. Fast visst gjorde jag dom delvis för att impa på tjejer)