Det enkla livet

Ur Spanarna i P1, citat av Jonas Hallberg:

"om man går för långt så förgår man sig
om man äter för mycket så föräter man sig,
om man sover för mycket så försover man sig,
och om lovar för mycket så för..... man sig"

Så sant, så sant...

Ja, det händer faktiskt...

... och när det hänt så blir man rädd... så liten chansen var att det skulle ske... så nära det var att det aldrig hände... men trots att chansen var så liten, så hände det... faktiskt!

[På förekommen anledning så vill upphovsmannen understryka att detta inlägg inte är föranlett av att det precis skulle ha hänt honom själv. Det är en sådan händelse som inträffar med 10-15 års mellanrum, så sannolikheten att det ska ske igen är inte så stor...]

Reba McEntire - "Somebody"

Ibland får man en glimt av att de en gång kan komma att bli män. Något händer, man får se en blick eller höra ett ord, som får ens hjärta att bli alldeles svagt. Ett magiskt ögonblick...

Men majoriteten av alla pojkar blir tyvärr aldrig äldre än fem år på insidan...

Reba McEntire - "He Gets That From Me"

Min vän Jana lärde mig en gång regeln om hur stor åldersskillnad som är ok i ett förhållande.

"Halva åldern + sju år"

Exempel:

Är Du 28 år är det (28/2+7=) 21 år som gäller som undre gräns för din partner.
Är man 42 år är det (42/2+7=) 28 år som gäller...

Regeln gäller visst för både män och kvinnor...

Så har det bevisats... Svd skriver att man i en amerikansk studie visat att ingen bantningsdiet är bättre än att helt enkelt minska på kaloriintaget. Det är något jag trott ända sedan vi var några studenter, boendes i en av Gästrike- Hälsinge- nations studentkorridorer på 90-talet, som beslutade oss för att gå ner i vikt. Vår metod var enkel. Se till att tillföra mindre energi än vad du förbrukar.

Vi började helt enkelt med att införskaffa kunskap, vi räknade kalorier och klockade våra fysiska aktiviteter och såg till att differensen var ca 1000 kcal per dag. Det fungerade jättebra, och gav många aha-upplevelser. Bl.a. kom vi fram till att vissa matvaror gav väldigt lite mättnadskänsla per kalori, t.ex. vitt bröd, ris och pasta. Andra gav det motsatta t.ex. köttsoppa, hårt bröd, gröt.

Vi höll oss dock inte till någon särskild kost, allt var tillåtet. Ville man äta en semla så fick man det. Matglädjen fick inte förstöras av några förbud.

En annan viktig princip var att det sociala livet (läs: studentlivet) inte fick drabbas. Det var tillåtet att gå på gasque och äta av allt som serverades och att dricka sig studentikost redlös. Det gör inte så mycket, bara det inte sker för ofta.

Bantningen skulle så långt möjligt förknippas med glädje, och det gjorde den!

Jag tappade 15 kg på ungefär lika många veckor, trots semlor, kladdkakor, caféer och gasquer!

På Rådhuscaféet i söderhamn har de alltid aktuella fotoutställningar, i något som kallas Galleri Mazarin. Utställningarna sker på initiativ av "Kulturföreningen Fotografiska Galleriets Vänner". Fotoutställningen och den speciella atmosfären på Rådhuscaféet får mig ofta att välja Rådhuscaféet framför de andra i staden. Susanna la precis ut några foton därifrån och jag snor gärna bilderna av henne (eftersom hon ofta snor bilder av mig). Utställare den här gången var Johan Westin. Barnen på bilden är mina.

Jag återkommer vid ett senare tillfälle med en närmare beskrivning av själva caféet...

"Ett förhållande är en alldeles för viktig institution för att baseras på något så flyktigt som känslor"

"Kärleken kommer med tiden"

Idag äter vi egenhändigt gjorda semlor till frukost, fika och kvällsmat... men sedan vill vi nog inte ha några fler förrän nästa år...

Eriks "have it your way"-semla

Kardemumma ska det vara i semlorna, mycket och nykrossad. Det tar dock minst ett dygn innan smaken kommit till sin rätt...

I fredags fick jag och barnen besök av Susanna igen. Hon hade tänkt ha en lugn plugghelg nere i Uppsala men kunde inte låta bli att åka till Sundsvall för att dansa till Zlips och Shake, och hälsa på oss! Och varför inte? när det bjuds på dans "nästgårds"... ;-)

Susanna är också (eller har varit) min närmaste "Dansmaffia-granne" i Hälsingland. Vi har spenderat mååånga timmar på resande fot, för att få dansa överallt mellan Skellefteå och Öland. Eftersom vi har samma bakgrund, uppväxtort och intressen så är det sällan det är tyst i bilen på våra irrfärder...

Dagen före fettisdagen måste semlorna bakas. Nu ska de bara få vila ett dygn så att kardemumman kommer till sin rätt...

Idag på väg till stationen så mötte jag Maria. Maria i Blender. Även om jag nog hört det, så har jag inte tänkt på att hon faktiskt bor i Gävle. Trots sin frontposition så är Maria något av en doldis. Man varken hör något om henne eller av henne, men hon ser alltid ut att vara lika glad. Jag har inte för vana att varken frottera mig med bandmedlemmarna eller ens se på dem under spelningarna, trots det så uppskattar jag verkligen deras arbete. För det kan inte vara ett lätt liv att ligga ute på vägarna så många dagar om året...

Förutom att hon sjunger bra så är hon söt också, när man verkligen tar sig tid att titta... :-)

(foto & upphovsrätt susannamagdalena.se)

Jag är inte så förtjust i Taylor Swift, men den här videon har ett bra budskap.

Prinsar på vita springare än inte alltid vad de utgör sig för att vara...

Men samtidigt är det lätt att själv bygga upp en bild som sen inte visar stämma med verkligheten, och i så fall är det ju inte hans fel, eller hur?

Taylor Swift - "White Horse"

I morse när jag steg av tåget i Gävle möttes jag återigen av doften från Gevalias kafferosteri...

För mig är det doften av boardgames... Avalon Hill:s boardgames... operation barbarossa... gouderians pansarkilar... pripiatträsken... general Popovs invasion av finland... m.m. m.m.

Sådär, nu släcktes julgranen i vårt hus...

Jag rensade min fars gamla toalettskåp igår. Jag slängde allt, utom hans parfym, Tabac. Även om det var pappas "gå-bort-doft" så är det koncentrerade pappaminnen för mig.

Det är konstigt hur dofter kan få en att minnas. Inte specifika minnen egentligen utan mer stämningar och känslor...

Jag undrar hur jag själv doftar?

För nästan ett år sedan skrev en danstjej följande till mig:

"En liten rolig sak bara.....Idag när jag gick förbi tvättstugan på jobbet så luktade det sådär gôtt nyrent du vet. Min första tanke var "Det luktar ju Svenjo" "ler" Du måste lukta väldigt nyrent och gott!! "skratt""
[Svenjo är mitt nick på Dansmaffian.se]

Efter att ha funderat ett tag på vad det kan vara som kan lukta i en tvättstuga ända borta i Årjäng så kom jag på det! sköljmedlet! Green apple!

Så jag tror jag vet hur jag luktar. En kombination av min parfym Farenheit, och sköljmedlet Green apple...

Jag vet inte vad det är, men alla verkar förutsätta att jag antingen lever i en relation, eller har många intressenter på kö...

men så är INTE fallet! och så lär det sannolikt förbli under en överskådlig framtid...

Det är nog som jag själv brukar säga: "Jag är bäst på 8-minutersförhållanden" (= en dans)

Men ofta får man mer nettokärlek under en dans på 8 minuter, än under ett flerårigt förhållande...

Carole King, Celine Dion, Gloria Estefan & Shania Twain - "You've Got A Friend"

En gammal video som jag älskar, dels för underbara Rita Coolidges röst, dels för åldern på klippet, och dels för den magiska stämningen Kris och Rita skapar mellan sig.

Sen beskriver ju sången en känsla som vi så många gånger känner, men så sällan ber om hjälp för att stilla. Det är inte alla som tror sig vara så lyckligt lottad att de har vänner som skulle kunna ligga vid ens sida en natt, eller bara en söndagseftermiddag. Men det beror nog bara på att de inte frågat, för visst skulle vi alla kunna ställa upp på det?

Kris Kristofferson and Rita Coolidge - "Help Me Make It Through the Night"

Hittade en galge till med texten:

"SWEDISH AMERICAN LINE SVENSKA AMERIKA LINJEN"

Det får en verkligen att fundera... Vem åkte?

eller rättare sagt: Vem kom tillbaka? och varför?

I fredags sa jag lite slarvigt, vid fredagsfikat på jobbet, att jag inte tror på kärleken. Jag fick genast reaktioner, för så kan man väl inte säga, särskilt inte när någon vid bordet söker den. Jag nyanserade mig dock snabbt, men vet inte om jag gjorde mig riktigt förstådd. Jag borde nog ha sagt att jag inte tror på att kärleken överlever, att en man och en kvinna väljer att bosätta sig tillsammans och dela sin vardag i förhoppningen om att kärleken ska bli bestående.

För visst finns kärleken, den kärlek man kan känna till sina medmänniskor av båda kön.

I den anglosaxiska världen har man det lättare, man kan säga "I love you" till så många. I vårt land är det inte riktigt accepterat att säga "Jag älskar dig" till sin omgivning, även om jag själv inte sällan gör det. Dock brukar jag då förklara mig, och säga att jag menar på "ett anglosaxiskt sätt".

Mina barn är dock vana vid att få höra att jag älskar dem. De får höra det dagligen.

Kärleken finns, men förutom kärleken till barnen så är den ändlig. Precis som dansglädjen mellan två personer, så dör kärleken av att man spenderar för mycket tid tillsammans. Det är därför kärleken mellan vänner varar livet ut, man hinner liksom aldrig att förbruka kärleken...

Jag har anledning att återkomma till det här ämnet känner jag...

Det här är en av de låtar som gått rakt in i mitt hjärta. Jag hörde den första gången på bilradion när jag bodde i Leksand. Självklart så berättade de inte vem som sjöng på radion och jag var tvungen att otåligt vänta tills jag hörde den igen.

Det resulterade såklart i ännu ett av de CD-köp som enbart berodde på att jag bara ville få tag i en enda låt (så många sådana man gjort genom åren...)

Jag är dock inte så förtjust i Lisas senare alster, men denna glömmer jag aldrig:

Lisa Ekdahl - "Vem Vet"

(har inte hittat någon version att streama)

Länk till:

Youtube

Spotify

När jag berättade på jobbet att jag tröttnat på alla galgar här hemma och beställt 120 st galgar på internet, så skrattade alla...

Motivet var enkelt. Det var ju bara några få galgar som fyllde mitt behov. Behovet var:

Galgarna skulle ha en vridbar krok
De skulle vara av plast, så att jag kan hänga tvätten på dem direkt och sedan när den torkat hänga kläderna direkt in i garderoberna.
De skulle ha alla attiraljer man har behov av, byxhängare, jack för Emmas linnen.
De skulle vara tillräckligt många så att jag kunde hänga alla toppar, skjortor och t-shirts på galgar istället för att läggas i lådor.
De skulle vara tillräckligt många så att jag aldrig behövde leta efter några tomma galgar.
Man måste kunna använda byxröret som ärtrör :-)

De enda galgar jag har behållit är de gamla vackra reklamgalgarna i trä. Fast de använder jag inte, de sparar jag bara .

Idag när jag slängde alla min fars galgar så sparade jag även hans finaste. Det finns något vackert och nostalgiskt över galgarna och namnen... Här är några...

Bruksvallsliden... (där jobbade mor)

Krigsmakten... (Far (numera heter det försvarsmakten))

Rings herrekipering tel 145 Myssje... (Där handlade nog far)

Bigges Falkenberg... (Därifrån kom mor)

En mäktig video om något ännu mer mäktigt...

Höj ljudet, stay tuned, och hör låten stiga...

Underbara Sugarland i :

"Love"

För flera år sedan bodde jag på hotellet Northern Light i Stockholm. På hotellet fanns konstverk av Carl Henrik Wigren. Jag såg direkt det geniala i att på ett sådant enkelt sätt porträttera någon. Väldigt detaljfattigt men ändå så porträttlikt.

Ni kan se hans konst på hans hemsida, och även själv beställa verk av honom. http://www.carlhenrikwigren.com/

Eller så gör Ni som jag gjorde. Ni använder Er av Era kunskaper i bildbehandling och gör Era egna bilder inspirerade av hans konstverk. Dessa porträtt av mina barn gjorde jag för några år sedan, de är perfekt att använda t.ex. som bilder på MSN e.d. Det tar heller inte längre är 15-30 minuter att göra en bild (lite beroende på teknik, pixelbilder eller vektorformat)

(Erik och Emma; konstnär/illustratör "Jag själv")

Carl Henrik Wigren beskriver själv sin teknik på följande sätt:

"My artwork starts with a digital photo which transforms in a computer program as a ”Tintin-look-a-like”. You get the feeling like the pictures are picked out from the Tintin books of Hergé.
I have been inspired from Opie, Lichtenstein and Warhol.
I make artwork of everything You like and can take a photo of for example portrait, building, landscape, pet, car, aircraft etc.
I also create classical portraits of icons like Picasso, Jagger, Mao, Ali, Marilyn Monroe, Prins Charles and other royalties. "

Idag när jag steg på tåget så vad ljuset dimmat i restaurangvagnen. Jag frågade då om de infört någon sorts mysbelysning? Jag fick till svar att lokfören var tvungen att reset:a tåget.

Hmm.... är ett tåg som vilken elektronisk pryl som helst?
När tåget går alltför underligt så kan man alltså leta upp ett litet litet hål på baksidan där man med hjälp av ett gem kan återställa fabriksinställningarna?

Det får mig osökt att tänka på det gamla vandringsskämtet "om microsoft byggde bilar"

Om GM:s teknologi hade utvecklats på samma sätt som Microsofts skulle vi alla köra bilar med följande egenskaper:

Utan någon anledning kraschar bilen två gånger om dagen.

Varje gång vägmarkeringarna målas om måste du köpa en ny bil.

En enkel manöver, exempelvis en vänstersväng, får din bil att stanna och vägra starta igen. Det enda som hjälper är att du byter motor.

Endast en person i taget får använda bilen, såvida du inte köpt Car95 eller CarNT, men då måste du köpa flera säten.

Varningslamporna för olja, vattentemperatur och liknande skulle ersättas med en varningslampa för "allmänt bilfel".

Airbag-funktionen skulle säga "är du säker" innan den löste ut.

Apple skulle tillverka en Macintosh som gick på solenergi, var driftsäker, fem gånger snabbare och dubbelt så lätt att köra, men som bara kunde användas på 5 procent av vägarna.

Nya säten skulle kräva att alla har samma rumpstorlek.

Alla skulle få gå över till Microsoft Bensin.

Man skulle få bygga om alla vägar för Microsoftbilarna. De kan köra på de gamla vägarna, men bara väldigt, väldigt sakta.

Olje-, temperatur-, motor-, och bensinvarningslamporna skulle ersättas av en enda lampa; "allmänt motorfel".

Du skulle vara under konstant press att uppgradera din bil.

Då och då skulle bilen, av inget speciellt skäl, bara dö, varpå du är tvungen att starta den igen. Konstigt nog så skulle du ta detta som ett helt normalt fenomen.

Folk skulle bli upphetsade av de senaste versionerna av Microsoft Bil att de helt glömmer bort att samma 'nya' funktioner funnits hos andra fabrikanter sedan flera år tillbaka.

Om du var inblandad i en olycka skulle ingen veta vad som hade hänt.

Jänny från Askim

Det närmaste en verklig Pippi Långstrump jag mött. Stark, modig, självständig och känslosam. Gör egendomlig men spännande god mat. Verkligen egen musiksmak.

Vi är dock fullständigt inkompatibla på dansgolvet, men jag säger som Jänny "Vad gör det, det ser ju snyggt ut!"

Jag ska sälja min bostadsrätt inne i stan. Den som min far har bott i så länge han kunde sköta sig själv. Igår var vi där en sväng för att rensa i garderoberna, och passade på att gå över till hans särbo, Rut. Hon hade bakat, så det bjöds på nybakta bullar. Det är något särskilt med att få komma hem till äldre människor. Deras hem ger mig en sådan trygghetskänsla. Ibland avundas man dem som jobbar inom hemtjänsten...

Vi var även en sväng till soptippen med det vi inte kunde skänka till Röda korset eller Erikshjälpen. Vilken befriande känsla det är att få slänga saker! Så mycket oro och bekymmer som följer med ner i containern. Fast ibland kan man behöva få bli lite nostalgisk först och eventuellt få gråta en tår, men spara ska man inte, inte saker som tar energi.

Man ska försöka göra rent hus efter sig innan man dör, och inte lämna efter sig några tunga ok för barnen att bära...

Jag vill inte från min molntapp höra barnen säga "- men inte kan vi slänga fars xxxx"

"Släng skiten!" skulle jag ropa...

Det här är ett av dem. Budskapet sitter i texten men utan videon skulle låten vara så mycket mindre effektfull... gesterna, blickarna...

Beyoncé - If I Were A Boy

En bättre version finner du här (kunde inte inbäddas)

Lägger in ett gammalt blogginlägg från Dansmaffian som jag gjorde en augustikväll 2008...

- - -

"Karin Thunberg är kolumnist i Svenska Dagbladet. Jag har under många år uppskattat hennes ord, och i sommar läser jag hennes bok " Mellan köksfönstret och evigheten, Om kärlek, vänskap och arbete"

Idag passerade jag ett avsnitt som beskrev hennes förhållande till dansen, ett avsnitt som jag citerat nedan...

” Det finns många gånger när vänliga läkare har frågat om jag behövt en burk med lugnande medel. Bara ifall att. Över det värsta. Som när mamma dog. Eller när jag skilde mig första gången.

Envist har jag avböjt alla försök till konstlat lugn. Nej, tack, jag vill inte droga ner mig, inte luras till lättnad på artificiell väg. Hellre cyklar jag – eller dansar.

- - - [jag hoppar över hennes beskrivning av cyklingen]

Andra nätter dansade jag, svettlycklig.

Kanske ligger det i generna, denna kärlek till vanlig pardans. Kanske finns det en speciell dans-gen hos oss som växte upp på landet och inte hade så många andra nöjen än att åka iväg till en dansbana för att träffa jämnåriga och känna en fläkt av romantik och äventyr.

Jag har mött framstående politiker som vid närmare eftertanke inte alls gick in i sitt parti av ideologiska skäl eller för att de ville förändra världen. Först och främst ville de dansa. I ungdomsförbunden fanns likasinnade och på lördagskvällarna ordnade man dans längs ensliga vägar och ödsliga smågator.

Mina morföräldrar möttes första gången när han bjöd upp henne på ett julkalas.

- Tänk, berättade mormor med lysande ögon när hon varit änka i många år. Tänk att det var just mig som han gick fram till. När det fanns så många andra söta flickor i rummet. Flickor som kom från mycket finare familjer.

Mina föräldrar möttes på en midsommardans. Där vaknade deras förälskelse.

Själv har jag dansat mig till både kärlek och vänskap. Men mest har jag dansat mig till livslust, livskraft.

Pappas fötter. Köket i huset vid havet. Det är 50-tal och i fönstret står radion och spelar Två solröda segel och pappa dansar ut med mig, tvärs över golvet. Jag står på hans fötter, det är lättast att börja så.

- Känn rytmen, tös, uppmanar pappa och jag blundar och vet inte var rytmen finns, jag vet inte ens vad ordet betyder. Men när pappa lyfter sina fötter följer min kropp med och jag känner att det stämmer, att så här ska stegen vara. Det är nog detta som kallas rytm.

Två steg och ihop. Två steg och ihop.

En flicka dansade med sin pappa och ingen av dem visste att där, under kökstakets lysrör, dansade de in en livslång glädje i hennes ben och kropp.

Man måste inte sväva ut i famnen på den man känner och älskar. Dansens gjädje går att dela med så många flera. För några minuter kan vi förenas i musiken och smälta samman till en enda kropp. Även om vi inte vet namnen på varandra och aldrig mer kommer att träffas.

Finns ingen partner kan man dansa med sig själv eller utnyttja det som finns till hands där hemma.

En någorlunda medgörlig katt, en sopkvast – eller ett mycket litet barn.

Jag kommer alltid att minnas att jag dansade men min pappa men jag kan inte minnas att min mamma och han någonsin dansade.

Ändå tror jag att de kastade undan köksmattan och tog sig en svängom när vi barn hade somnat.
Nog måste det ha varit så.”

Jag tror att jag ska ta med mina barn på dans lite oftare... "

Förutom upplevelsen av dansen i sig, så är något av det mest givande jag kan få uppleva på dansgolven när jag får hjälpa någon att lära sig dansa, utvecklas eller finna glädjen i dansen. Fast lite dubbelt är det. När någon fått smak för dansen så förändras den människans liv för alltid...

Övik
Att få vara instruktör/inspiratör tillhörde verkligen helgens höjdpunkter. Bl.a fick jag vara instruktör åt Karoline från västergötland (på bilden nedan tillsammans med mig). Hon hade "lurats" med till öviksmaran av sin syster, som hoppades att hon skulle få smak för vår typ av dans. Karoline är i grunden en buggtjej som dansade basic foxtrot, och som haft synpunkter på sin systers lite väl "tighta" dansande. Men innan maran var slut hade hon blivit riktigt förtjust i både norrlandsfox och gnuss. Vill hon, så dröjer inte länge förrän hon är lika eftertraktad som sin syster på dansgolven. Dock var hon en hård förhandlare och tvingade mig att bugga vid flera tillfällen som kompensation...

Gävle
På söndagen var jag på Estraden i Gävle, och jag hade fått i uppdrag av Susanna att lära en barndomsvän till henne, Åsa, att dansa fox. Åsas sambo Henrik fick sig också en lektion, dock inte av mig utan av Ninni och Susanna. Åsa är en nybörjare (förutom skolfoxtrot) som nu börjat på en buggkurs. Lektionen resulterade i följande blogginlägg: Börjar förstå
Det märks att Åsa är från hälsingland, om hon vill kan hon snart vara en av de bästa...

Bilder på softande dansmänniskor från Café UH i Övik. UH är "oasen" där man återhämtar sig efter fredagens maratondans...

Nej, det är verkligen något jag fått erfara... eller jo, det är Ni ju, bara timingen är rätt!

Så här med en stor del av livet i backspegeln så kan jag påstå att jag nu har ett bra hum om vad Ni egentligen vill ha. Problemet är bara att perspektivet blir så snävt i ett förhållande, att man helt förlorar sin känsla för timing...

Och inte kan Ni tänka Er att berätta vad Ni vill ha när Ni vill ha det... Hmmm...

Men i helgen ska jag Flirta! I hela 16 timmar på Öviksmaran. DET är något jag är bra på... eller i vart fall att få Er att känna Er sedda... för det är ju allt som krävs, eller?

Dans är förresten en ypperlig källa till att få och ge "nettokärlek", inte sällan är nettokärleken under en enda dans mångt mycket större än under ett långt förhållande...

Till Er kvinnor:

Jamie O'Neal - "Like a Woman"

I mitt hus finns det lister antingen från 1850-tal eller 1950-tal (funkis). Jag har nu funderingar på att återställa den sönderrenoverade delen av huset. Eventuellt förutom köket. Listerna i 1850-talsdelen tilltalar mig verkligen. De är enkla och samtidigt både vackra och proportionerliga. Jag tror att jag ska beställa några nya stål till hyveln och prova, eller helt enkelt räkna ut hur mycket jag behöver och beställa färdighyvlat.

En annan erfarenhet jag fått från när jag renoverade sekelskiftesvillan var att äldre lister till stor del är kvistfria. Något som man bör eftersträva då det underlättar målning. Är det många kvistar måste de schellackeras vilket skapar en slätare yta över kvistarna, vilket i sin tur gör att de ändå kommer att synas när listerna är målade, även om kvistarna inte blöder igenom...

Vid ett tillfälle då jag var på besök på tingsrätten i Mora så visade en av fiskalerna (vill jag minnas att det var) mig en etsning av Anders Zorn. Hon frågade mig om jag såg något speciellt med den. Jag har sett många zornetsningar, men jag svarade nej, för inte såg jag något ovanligt med den.

Då påpekade hon att konstnären uppenbarligen utelämnat, eller retuscherat bort en kroppsdel på plåten. En kroppsdel som enligt henne skulle ha tillhört konstnären själv.

Ser Ni vilken kroppsdel?

Annika är den jag dansat flest danser med av alla, t.o.m. fler än med min exfru.

Normalt så har jag lätt att tröttna på att dansa med de jag dansar mycket med, men med Annika är det annorlunda. Jag tror att det beror på att vi aldrig riktigt når ända fram till fulländning, trots att vi bitvis är så nära.

Vi är väldigt lika i hur vi tänker och agerar, men har samtidigt oerhört olika preferenser i livet. Troligtvis en miljöskada :-)

Känner att jag behöver lite av Carrie Underwoods musik nu...

Texten är väl inte riktigt jag... jag är ju agnostiker, men jag gillar videon!

Det är en underbar uptempofox, för Er få som fått dansa med mig till en sådan...

Carrie Underwood - "Jesus, Take the Wheel"

Fick återigen frågan vad det innebär att vara vuxen.

Jag svarade att "vuxen, det är något man påstår att barnen inte är när de är för jobbiga, och man vill att de ska skärpa sig, åtminstone för en stund."

Vuxen blir man aldrig...

Dock så blir man mer och mer medveten om tillvaron... i varje fall en del av oss...

Sorg går aldrig över, man lär sig bara att leva med den.

Kärleken kan dock ta slut och är för evigt borta. Men inte sällan när ett kärleksförhållande tar slut, så står det en person kvar som undrar vad som hände. Den personen har ofta inte fått "älska klart". Då kan det bli så att kärleken fryses och bevaras för all framtid, i den personens hjärta. Det är vad jag tror att den här videon handlar om...

Fast då är det kanske inte kärlek det handlar om, utan hjärtesorg, och då är vi tillbaka där det här inlägget började, med att "sorg aldrig går över"...
(Hmmm... vilket cirkelresonemang...)

Hur som helst, här kommer videon...

Kenny Rogers - "I Can't Unlove You"

Samuel SAM UHRDIN

"Bildkonstnär, född 1886 i Siljansnäs, Dalarna, död 1964 i Stockholm. Han studerade på Caleb Althins målarskola och Konstakademien i Stockholm. Han har mestadels målat porträtt, folk och interiörer, från Dalarna, samt porträtt för Svenska Akademiens räkning, såsom K. Södervall, Esaias Tegnér, Gottfrid Billing, Sven Hedin och Selma Lagerlöf, dessutom konung Gustaf, professor Manne Siegbahn. Koloriten i allmänhet mörk, ansiktsdragen skarpt markerade."

Källa: Konstnärslexikonett Amanda

Sam Uhrdins konstverk såg jag ofta under min tid i Leksand. Inte sällan i privata hem. För mig så hans konstverk lika med den starka röda färgen i hans "vid härden" målningar. Nedanstående tavla är ett bra exempel på detta.

Jag såg att det finns en tidskrift som heter "Easy Living Magazine". Du hittar det på välsorterade pressbyråer.

Inte riktigt samma tema som min blogg men ändå...

Jag kommer att starta en ny serie med min syn och upplevelser av olika konstnärer och /eller konstverk här på bloggen...

Jag kommer nog att starta med Sam Uhrdin.

Jag återkommer...

En dröm för mig är att börja tillverka allmogeinspirerade möbler.

Snickerimaskinerna har jag redan. De införskaffade jag när jag byggde mitt platsbyggda pärlspontkök.

Kanske något med inspiration av denna kista från Delsbo?

En av de största filmupplevelser jag haft var när jag såg "Vinterkriget" (orig. "Talvisota")

En av de få filmer som jag verkligen kämpade med att få tag i. Jag har sett den många gånger. Det finns inga som kan göra krigsfilmer som finnarna. Mången tår har jag fällt över den här filmen.

Finlands sak var vår...

Nedanstående Bild är en detalj ur en annons från "Länna Möbler".

Jag vill visa den för att tydliggöra en av grundfilosofierna i min inredningsidé.

Ett rum måste vara utformat så det ger en kvalité- och skönhetsupplevelse även om det är helt omöblerat.

För att det ska göra det, är det viktigt att detaljerna: Trä, spik, lister, färtypsval och väggbeklädnad andas kvalité, proportionalitet och omtanke.

På nedervåningen i mitt hus är det inrett i "funkis", något som, enligt min mening, är min grundfilosofis motsats.

Det är högsäsong för att stoppa strumpor nu.

Ylle-strumpor/sockar är alldeles för dyra för att inte laga dem...

Vilken dansfotograf hon är!

En bild på Jana och Ronny från i fredags på Yesterday:

(upphovsrätt susannamagdalena.se)

Mer bilder finner Ni här

Romantik för mig, är inte saltstänkta stränder på någon söderhavsö, utan:

Hälsingland, vinter, svinkallt, fullmåne, knarrande snö, och en väntande härd...

Kan det bli mer romantiskt än så här?

Vi åkte utför i stenmarksmössor
Vi cyklade utan hjälm
Vi hade två TV kanaler
Vi hade alla sett samma TV-program kvällen före
Vi hade inget säkerhetsbälte när vi satt bak i bilen
Vi hade fodrade jeans som färgade av sig i snön när vi åkte kana
Vi åt Storstrut, Flirt och Puckstång (se GB:S nostalgisida)

Bucky Covington - "A Different World"

Jag gillar den här videon, en riktig uptempolåt!

Den här kvinnan både attraherar och skrämmer mig...

Jag hoppas att hon inspirerar en av mina vänner, och även Ni andra förstås... ;-)

Joey & Rory - "Cheater, Cheater"

Vill ha vårvärme nu!

(men inte sommarvärme, sådan tål jag inte...)

(Sonen vid stugan)

I söndagens Svd recenserar Magnus Eriksson Erik Kjellbergs biografi om Jan Johansson under rubriken "Jan Johansson lärde oss lyssna"

Erik konstaterar att "ingen seriös jazzlyssnare kommer undan "Jazz på svenska""

Själv skulle jag vilja säga att INGEN (jazzlyssnare eller ej) kommer undan Jan Johanssons musik när de väl fått lyssna på den. Jag tröttnar aldrig på den. Jag lyssnar aldrig på Jazz, jag förstår den inte, men Jans musik lyssnar jag på, och förstår. Han har verkligen en förmåga att personifiera det svenska vemodet.

Nedan en av mina favoriter, dock inte från skivan "Jazz på svenska", utan från samlingen "musik från fyra sekler" som ursprungligen producerades för TV.

Höj volymen, blunda och förundras...

Jan Johansson - "Vem kan segla förutan vind"

Kan inte undgå att fortsätta på tråden "Dreamgirls" . En av låtarna i filmen har ett intressant tema, kärlek av typen "one night only", vilket ibland är motsatsen till mitt favorittema "oförlöst kärlek", och ibland själva orsaken till samma oförlösta kärlek. (se mitt inlägg om årtiondets kärleksfilm)

Jag kommer dock inte att tänka på "one night stands", jag tänker på den kärlek som av en eller annan orsak aldrig kan bli av. Beroende på avstånd, pågående förhållanden, barn eller andra bindningar, eller att man helt enkelt inte kan leva tillsammans eftersom kombinationen av bådas personligheter snabbt skulle döda kärleken...
- Den kärlek som vid ett eller några få tillfällen tillåts "leka med tanken"...
- En gemensam illusion av vad som kunde ha varit, om...

"Det vackraste i livet är illusionerna om livet"

Jennifer Hudson - One Night Only

Det finns en stor grupp kvinnor som har behov av att skriva sitt testamente. Det är separerade kvinnor, med underåriga barn, som inte har "fullt förtroende" för sin ex-partners möjligheter att ta hand om de gemensamma barnens vård och den från henne arvfallna egendomen, för det fall hon går bort.

Jag gissar att flera av mina läsare är i samma situation, men Ni har väl sedan länge tagit tag i saken, eller hur?

Jag har försummat henne på sistone, men det ska bli bättring på det!
Vänskapsrelationer är oerhört värdefulla...

Det finns få saker som går upp mot att dansa i Hälsingland/Medelpad

Jag med en otroligt duktig danspartner... Frida!

För en tid sedan såg jag den underbara filmen Dreamgirls.

En scen som bitit sig fast är den där Jennifer Hudson framför Jennifer Hollidays hit "And I'm Telling You I'm Not Going". En melodi jag ofta hört men som jag aldrig egentligen reflekterat över vad den handlar om, men i filmen passar den som handen i handsken...

En annan underbar melodi i filmen är när Beyoncé framför "Listen"

Det var kallt idag, det i kombination med att snön i natt gjorde pisterna till puckelpister, fick oss att avsluta tidigt för att hinna med Afternoon tea på storhogna spahotell (100 m från stugan). Ett bra beslut! Det var ett perfekt avslut på skidsemestern...

Rascal Flatts - What Hurts the Most

Budskapet - Dela med dig av dina tankar och känslor idag, i morgon kan det vara för sent.

Vemdalsskalet i strålande eftermiddagssol, perfekta pister, nästan ensamma i backen, lyckliga barn och en euforisk Susanna...

... och i kväll äter vi grillbuffé på högfjällshotellet och lyssnar/dansar till Blender...

Bloggandet hinns inte riktigt med nu. Var på danskurs hela helgen och åkte sedan direkt på fjällsemester i Storhogna. Är tillbaka på Söndag!

Huvudetiketter

lördag 28 februari 2009

fredag 27 februari 2009

torsdag 26 februari 2009

onsdag 25 februari 2009

tisdag 24 februari 2009

måndag 23 februari 2009

söndag 22 februari 2009

lördag 21 februari 2009

fredag 20 februari 2009

torsdag 19 februari 2009

onsdag 18 februari 2009

tisdag 17 februari 2009

fredag 13 februari 2009

torsdag 12 februari 2009

onsdag 11 februari 2009

tisdag 10 februari 2009

måndag 9 februari 2009

söndag 8 februari 2009

lördag 7 februari 2009

fredag 6 februari 2009

torsdag 5 februari 2009

tisdag 3 februari 2009