Hemmagym utan maskiner

Sedan jag fick chansen att ha mina barn på heltid, så kan jag inte längre gå på mitt gym. Det finns helt enkelt inte tid till det. Men träna behöver man, annars kan man inte bygga upp den överkapacitet som krävs för att man ska kunna orka med sin vardag.

Ett bra tips till träningsprogram som finns på nätet är sajten Made in lumpen. Där visar Joe och Jennie från dansgruppen Bounce upp ett program, som Du kan göra när som helst och var som helst. Sajten är producerad i ett samarbete mellan totalförsvarsmyndigheterna Styrelsen för psykologiskt försvar, Pliktverket, Försvarsmakten och Krisberedskapsmyndigheten, och har bl.a. tagits fram i syfte att hjälpa De som vill komma i form till mönstringen. Men övningarna passar sig för oss alla!

De slåss inte...

... när de sover.



(3-4 år gammal bild)

I helgen blir det dans igen...

Ca 15-20 timmar effektiv tid gissar jag...

(foto susannamagdalena.se)

Jag och Ulrika på dansgolvet...

På tåget... tänker jag på barnlösa kvinnor... och skönhet...

Jag åker tåg hem från jobbet på eftermiddagen varje dag. Redan kl 14 stiger jag på, för att avsluta min arbetsdag i hemmet eller på biblioteket.


Barnlösa kvinnor
Inte sällan är det föräldrar med barn på det tåget. Kanske barnlediga inflyttade stockholmare som ska hem och hälsa på farmor eller morfar i Norrland. Snett mitt emot mig satt det en ung mor med sina två sovande barn. En liten son på ca 3 år sovandes i famnen och en nyfödd som låg och sov i sin bärväska. Det var något fridfull över henne...

Jag kom att tänka på hennes motsats, "o-mödrar" eller "ickemammor". Jag har svårt för sådana. Kvinnor som ännu inte har fött barn har något jagat över sig. Det är som om de söker något de inte kan ta på, något de ännu inte kan definiera. De har alla möjligheter i världen, men riktigt lyckliga är de inte. Det är lättare att bli lycklig om ens tillvaro är begränsad...

Jag har en vän som jobbar inom äldrevården. Hon påstår att det är de barnlösa som blir "bittra surkärringar" på sin ålders höst...

Hoppas att ingen tar illa vid sig, jag generaliserar, jag vet, jag brukar göra det, det blir lättare att se den röda tråden i livet då...


Skönhet
Jag reagerar på hur vackra alla människor i kupén är, alla på sitt sätt. Jag har lätt för att se skönhet hos människor. Det började redan när jag målade i olja, och har förstärkts nu när jag återupptagit fotograferingen. Så många vackra bilder som gick min kamera förbi där idag...



(Gammal hobby, tre oljor och en akvarell. Fast visst gjorde jag dom delvis för att impa på tjejer)

"No bullshit-brands" II

Var på naturkompaniet och sökte balaclavor åt barnen till nästa veckas skidsemester. Det fanns förstås inga. Det blir istället att ta fram stora plånboken i vemdalsskalet...

Gjorde istället ett impulsköp... En Patagoniajacka! I canvas, med fiberpälsfoder.





Patagonia är ett märke som har HÖG "no bullshit-brand"-stämpel hos mig. Jag har inte köpt mycket patagoniaprodukter, bara shorts, shirts och några väskor. Jag är dock inte riktigt överrens med deras design och färgsättning, MEN när jag hittar något så har det aldrig gjort mig besviken. Det är rena decenniumplagg. Priset är dock därefter. Men om jag verkligen gillar någon av deras produkter så vet jag att jag inte blir besviken.

Idag hade jag dock lite problem med att välja storlek. Jag har sedan några månader tillbaka insett att jag gått från en "L"-människa till en "M"-människa, och det gav mig huvudbry. Tidigare har det inte varit något att diskutera, det har varit "L" som gällt. Men nu... Hmmm...

Jag kom dock fram till att detta är ett plagg jag bara kommer att slänga ovanpå min T-shirt, så det fick bli en "M". Den sitter ju snyggast också...

Sen gillar jag såklart sådana här uttalanden:

"We guarantee everything we make. If you are not satisfied with one of our products at the time you receive it, or if one of our products does not perform to your satisfaction, return it to the store you bought it from or to Patagonia for a repair, replacement or refund. Damage due to wear and tear will be repaired at a reasonable charge. "

Saknad...

En förälskelse förde oss samman, och en annan skiljde oss åt. Du fick aldrig vara med och bestämma, utan fick snällt foga dig, även om Du alltid varit bra på att säga din mening.

I nästan tio år fick vi gå genom livet bredvid varandra.

Inom kort är Du stor nog att ta egna beslut. Jag hoppas att Du lärde dig något på vägen...

Jag saknar dig, ditt sällskap och våra samtal...

/ "PappaSven"

Fast å andra sidan...

(uppföljning till inlägget om illusioner nedan)

Fast å andra sidan... så kanske det är de små egenheterna man förälskar sig i... och värdesätter...

Joe Nichols - "Another Side Of You"

Mina illusioner

(två av mina illusioner, Maria och Sara)

Illusioner kan vara farliga. De kan ge dig en felaktig uppfattning om tillvaron, eller förväntningar vilka skapar olycka och besvikelse när de inte infrias.

Men om man är medveten om att illusionerna är just det, illusioner, då är de härliga att ha, och odla. Tjejerna ovan är två av mina illusioner, jag älskar att älska dem! Men för att bevara dem som illusioner, och inte råka putta ner dem från den piedestal jag satt dem på, så gäller det att vara försiktig. Man får inte komma dem så nära att man riskerar att komma underfund med att de egentligen är två helt vanliga tjejer med taskigt morgonhumör som även kan dela ut dödande blickar, och repliker.

I helgen träffas vi... och jag ska försöka att hålla mig på behörigt avstånd...

"Det vackraste i livet, är illusionerna om livet"

Läxläsning

Dans, Dans, Dans...

(Jenny F med för mig okänd förare i Malung sommaren 2008)


Det är mycket dans i kalendern nu...


Nu gäller det verkligen att hålla sig frisk! Ta i trä!

(en film jag satte samman i höstas med en stilstudie av susanna på Öviksmaran)

"No bullshit-brands"

Produkter som enbart genom sitt höga pris signalerar status är förlorade. Nu är det Fjällräven och Naturkompaniet som gäller. "No bullshit-brands" som "The Economist" kallar dem. Läs mer i Svd "Dunjackan - en airbag mot en hotfull omvärld"

Jag har länge försökt hålla mig till "Kvalitet" före "Status". Men visst måste det se diskret och bra ut också. Jag är särskilt noga beträffande skodon. Ett par skor eller kängor måste helt enkelt kunna hålla, både fysiskt och modemässigt, i minst 10 år. Det är med sorg jag konstaterat att "Kinnaskon" lagt ner sin tillverkning.

Men när det gäller barnkläder så tänker jag nog lite annorlunda. De växer ju ur sina kläder så fort. Fast helt konsekvent är jag inte. Jag älskar ju att handla på Polarn och Pyret...

Modern dansbandsmusik

Jag är nog en av de flitigaste och mest fanatiska dansbandsdansarna i Sverige. Trots det så lyssnar jag inte till vad man i dagligt tal benämner "dansbandsmusik". Varför? Jo, därför att sådan musik inte spelas på de danser jag går på.

Här ska Ni få ett exempel på vilken musik jag dansar foxtrot till på dansbanorna. Låten spelas i videon av Sugarland och John Bon Jovi, men på dansbanorna spelas den bl.a. av dansbandet Blender

Bon Jovi - "Who Says You Can't Go Home"

Gör en klädrulle

Något av det mest praktiska man fick lära sig under värnplikten var att packa en klädrulle. Hög impfaktor och flera vuxenpoäng!

(Klicka på bilden för att läsa texten)

Vem är jag?

(undertecknad i somras, lite rundare, lite sötare...)

Jag undrar om de tidningar och tidskrifter man läser, säger något om en person?

Jag tror det.

Själv får jag följande i postlådan:
- Svd
- ATL
- LAND
- Skogen
- Vi skogsägare
- Skogsbruket (finsk skogstidning)
- Råd och Rön
- Byggnadsvård
men jag har ingen lokaltidning...

Sen läser jag "Lantliv" men prenumererar inte på den, eftersom den inte är värd pengarna. Men om det nu är så att jag köper alla tidningarna, så borde jag ju prenumerera eftersom det är dyrare att köpa lösnumren... Hmmm... ologiskt... eller försöker jag att göra någon sorts "statement"?

Säger ovanstående något om mig? Ni som vet?

... och vad läser du?

Julgranen

Här i huset så drar vi ut på julen. Kanske för att försöka driva bort den melankoli som mörkret medför. Just därför har vi fortfarande julpyntat i salen.

Snittblommor står sig inte i evighet inte vår gran heller. Snart orkar den inte längre. Den har lite smått börjat barra och de skott den skjutit börjar torka. Jag läste att man kan förlänga levnaden genom att kapa granen igen. Kapstället sätter visst igen med slam efter en tid, men ett sådant företag vet jag inte om jag har lust med att företa.

Nedan visas en bild på ett skott som granen skjutit.

Blod är tjockare än vatten...

Blod är tjockare än vatten... säger man...
Jag undrar jag. Själv har jag fått erfara hur mycket mer "Miljön" betyder än "Arvet".

Videon handlar om frånvarande fäder. Min biologiske far har jag aldrig mött, jag har aldrig känt något behov av det, jag vet dock var han bor och att han inte har några fler barn än mig, och att han från början motsatte sig min adoption...

Kellie Pickler - "I Wonder"

Lyckad klippning

Susannas senaste klippning blev riktigt bra. Mycket bättre än min gryniga bild...

Hälsingland just nu...

Bonuspappor, surrogatpappor, styvpappor

En biologisk far kan inte ersättas, men ibland undrar jag om inte en bonuspappa ofta har lättare att vara en positiv förebild...

Här är några videos på ämnet. Först en video om en biologisk pappa och sedan två med bonuspappor.

Billy Currington - "Walk a Little Straighter"





Brad Paisley - "He Didn't Have to Be"





Blaine Larsen - "The Best Man"

Min vardag II

Jag har tidigare bloggat om mina/våra sovvanor (Min vardag: tidiga kvällar - tidiga mornar)

Idag fick jag bekräftelse på att jag inte varit helt fel ute när jag såg följande text i SvD:

"Egentligen är idealet att sova 20.00–04.00, det är så vi är konstruerade, men det är lite svårt att få till stånd i dagens samhälle, säger Torbjörn Åkerstedt."

(Artikeln finner du här: Kroppen älskar vanor)

Dock så ställer jag mig lite frågande till varför det skulle vara så svårt att få till stånd sådana sovvanor i dagens samhälle? Jag har ju lyckats...

Flexibilitet

På Svd:s IDAG-sida diskuteras förändringsbenägenhet och flexibilitet (Frihetens pris kan bli högt för oss vanedjur).

Där lyfter Gunnar Aronsson fram en äldre definition av flexibilitet
”Flexibilitet innebär att ha reservkapacitet som omedelbart kan ­användas för hantering av oväntade situationer och uppgifter”
(Gregory Batesons)

Anna Asker kommenterar i artikeln:
"– Med den definitionen är en hel del av det vi tycker är flexibelt inte alls flexibelt. Om man tänker på det slimmade företaget så har de gjort sig av med reservkapaciteten. Eller i privatlivet, hur mycket reservkapacitet har människor kvar att hantera när de hamnar i oväntade situationer?"

Själv kom jag att tänka på hur väl detta stämmer med min egen strävan:
"Jag strävar efter att göra min tillvaro enkel, för att kunna behålla handlingsfriheten och möjliggöra spontaniteten i mitt liv."

Lebensraum

Med början i morgon lämnar en möbel om dagen det här huset tills jag har utrymme att andas igen...

Mina möbler är de största energitjuvarna i mitt liv för tillfället.

Starka kvinnor

Jag vet inte när min förkärlek för starka kvinnor startade. Kanske var det när jag började jobba i försvaret eller kanske var det i samband med att min mor dog... I vart fall så har känslan förstärkts när jag fått ansvaret för att uppfostra (eller kanske påverka) min egen dotter. Jag försätter aldrig ett tillfälle att konfrontera min dotter med positiva kvinnliga förebilder, kanske stannar lite kvar även hos henne...

För mig är starka kvinnor inte fysiskt starka, vackra eller känslokalla. Det är istället professionella, empatiska och livsbejakande kvinnor. De kan gråta, slåss, skrika, sparkas och dansa, men de strävar alltid efter att vara "Fair, Firm and Friendly"... De lyckas inte alltid, men de strävar på...

Låten som inspirerade mig till detta inlägg:

Kelly Clarkson - Never Again

Sanning eller osanning?

"Sanningen för dig dit du hela tiden varit på väg, men fortare. Sanningen är en katalysator i livet. Förhoppningar som baseras på en osanning kostar, det kostar tid, livstid, din livstid...

Din livstid är egentligen den enda tillgång Du har. Har Du råd att förslösa den?"

(Min kommentar på ett blogginlägg)

"So much cooler online"

Är Ni som mig? "So much cooler online" :-D

En kul video på en speciell dag!

Brad Paisley - "Online"

Susanna kan trolla...

... med sin kamera.

Till och med jag blev riktigt hyfsad på bild. Syns det att det är två jurister som dansar?



(foto: susannamagdalena.se)

Tillbaka på rätt spår...

Jag brukar beskriva mig så här:

"Jag strävar efter att göra min tillvaro enkel, för att kunna behålla handlingsfriheten och möjliggöra spontaniteten i mitt liv."

Shit vad jag har spårat ur nu!

Följande gäller:
"Take a moment"... - Analysera - Agera - Ta och behåll initiativet!

Min tro...

Jag är Agnostiker.

Hade jag inte varit det, så hade jag kanske blivit präst, för jag tror att det skulle ha passat mig...

"Love is all that matters after all"...

Just nu har många av mina vänner det extra tungt...
Här är en låt för Er... Ni ska veta att jag tänker på Er...

Carrie Underwood - "So Small"

Om att vara pappa till en son...

Rodney Atkins - "Watching You"



Visst blir man glad ! :-)

Kura skymning...

Carola

Första inredningsinlägget av många...

Om man inte använder en möbel, och den heller inte har ett etetiskt värde i rummet, varför ska den då stå kvar?

Nu åker pallen ut från badrummet!

Behöver jag en pall så kan jag låna kökspallen...

- - -

"Be faithful to your own taste because nothing you really like is ever out of style. "

Billy Baldwin

Faster Märta

Min faster Märta. Visst är hon vacker!?

Jag lägger ut bilden dels för att den är bra, och dels för att jag ska påminnas om att vi måste hälsa på henne oftare. För det behöver vi nog alla göra lite till mans, hälsa på våra äldre släktingar, medan de ännu finns där för oss...

"...men du, du bara står där ju, och jag, jag vågar såklart inte fråga dig..."

Ett guldkorn som jag sparat från SR P1:s program "Tankar för dagen" från den 6 mars 2006.

Poeten Bob Hansson talar bl.a. om singlar och kramar...

"där, under kökstakets lysrör, dansade de in en livslång glädje i hennes ben och kropp"

Annelie [Skellefteå] och Kent [Årjäng, Värmland] är inte ett par, även om det kan se så ut, styrdans ser ofta ut på detta sättet numera. De hävdar t.o.m. att de är fullständigt inkompatibla på dansgolvet :-)

Karin Thunberg är kolumnist i Svenska Dagbladet. Jag har under många år uppskattat hennes ord, och sommaren 2007 läste jag hennes bok "Mellan köksfönstret och evigheten, Om kärlek, vänskap och arbete"

En sommardag i augusti 2007 passerade jag ett avsnitt som beskrev hennes förhållande till dansen, ett avsnitt som jag citerat nedan...

” Det finns många gånger när vänliga läkare har frågat om jag behövt en burk med lugnande medel. Bara ifall att. Över det värsta. Som när mamma dog. Eller när jag skilde mig första gången.

Envist har jag avböjt alla försök till konstlat lugn. Nej, tack, jag vill inte droga ner mig, inte luras till lättnad på artificiell väg. Hellre cyklar jag – eller dansar.

- - - [jag hoppar över hennes beskrivning av cyklingen]

Andra nätter dansade jag, svettlycklig.

Kanske ligger det i generna, denna kärlek till vanlig pardans. Kanske finns det en speciell dans-gen hos oss som växte upp på landet och inte hade så många andra nöjen än att åka iväg till en dansbana för att träffa jämnåriga och känna en fläkt av romantik och äventyr.

Jag har mött framstående politiker som vid närmare eftertanke inte alls gick in i sitt parti av ideologiska skäl eller för att de ville förändra världen. Först och främst ville de dansa. I ungdomsförbunden fanns likasinnade och på lördagskvällarna ordnade man dans längs ensliga vägar och ödsliga smågator.

Mina morföräldrar möttes första gången när han bjöd upp henne på ett julkalas.

- Tänk, berättade mormor med lysande ögon när hon varit änka i många år. Tänk att det var just mig som han gick fram till. När det fanns så många andra söta flickor i rummet. Flickor som kom från mycket finare familjer.

Mina föräldrar möttes på en midsommardans. Där vaknade deras förälskelse.

Själv har jag dansat mig till både kärlek och vänskap. Men mest har jag dansat mig till livslust, livskraft.

Pappas fötter. Köket i huset vid havet. Det är 50-tal och i fönstret står radion och spelar Två solröda segel och pappa dansar ut med mig, tvärs över golvet. Jag står på hans fötter, det är lättast att börja så.

- Känn rytmen, tös, uppmanar pappa och jag blundar och vet inte var rytmen finns, jag vet inte ens vad ordet betyder. Men när pappa lyfter sina fötter följer min kropp med och jag känner att det stämmer, att så här ska stegen vara. Det är nog detta som kallas rytm.

Två steg och ihop. Två steg och ihop.

En flicka dansade med sin pappa och ingen av dem visste att där, under kökstakets lysrör, dansade de in en livslång glädje i hennes ben och kropp.

Man måste inte sväva ut i famnen på den man känner och älskar. Dansens gjädje går att dela med så många flera. För några minuter kan vi förenas i musiken och smälta samman till en enda kropp. Även om vi inte vet namnen på varandra och aldrig mer kommer att träffas.

Finns ingen partner kan man dansa med sig själv eller utnyttja det som finns till hands där hemma.

En någorlunda medgörlig katt, en sopkvast – eller ett mycket litet barn.

Jag kommer alltid att minnas att jag dansade men min pappa men jag kan inte minnas att min mamma och han någonsin dansade.

Ändå tror jag att de kastade undan köksmattan och tog sig en svängom när vi barn hade somnat.

Nog måste det ha varit så.”

Blommor, Hårklippning, Hälsokost och Glasögon...

Butiksägare i småstäder har det inte lätt.

När jag var mindre trodde jag att de som ägde butikerna inne i stan var rika människor. Särskilt de som hade leksaksaffären! Senare när jag fick inblick deras ekonomi fick jag erfara att så inte var fallet. Oftast har de en väsentligt lägre lön, och arbetar under sämre arbetsförhållanden än en vanlig lönearbetare.

Blommor, Hårklippning, Hälsokost och Glasögon verkar vara det enda som det finns tillräckliga marginaler i för att överhuvudtaget överleva, om än på marginalen.

Att döma av antalet butiker så verkar blommor verkar vara den lönsammaste verksamheten. Men inte är det snittblommor och krukor man tjänar pengar på, det är begravningarna.

Hälsokost förresten. Vad säljer dom? Förhoppningar? Alla borde ju veta att så snart ett naturmedel visar sig fungera så klassas det som läkemedel och får inte säljas någon annanstans än på apotek...

"Caféoman" thats me!

Visste ni det? Jag är en Caféoman. Jag fullkomligt älskar att gå på caféer, och har gjort det i många år. I över tio år så åt jag mina vardagsfrukostar på café.

Jag börjar med att lägga in lite bilder från mitt gamla stamfik Gűntherska hovkonditoriet i Uppsala. Här satt oftast min vän Henrik Matz och jag och diskuterade allt mellan himmel och jord, enbart i syfte att dämpa vår plugg- och tentaångest...

Min vardag: tidiga kvällar - tidiga mornar

Efter att jag blev singel så insåg jag ganska snart att det var slöseri med tid att ibland ägna timmar åt att försöka få barnen att somna på kvällarna, samtidigt som man försökte sköta de sysslor som alla föräldrar behöver sysselsätta sig med, tvätt, disk, städning och annat iordningställande. Samtidigt så blev man bara tröttare och tröttare ju senare på kvällen det blev.

Jag fann ganska snart att det var mycket lättare att vi, hela familjen, istället lade oss samtidigt på kvällen. Barnen kände på så sätt att De inte särbehandlades i onödan, och somnar tryggt och snabbt. När jag sedan sovit 7-8 timmar, dvs vid 4-5-tiden på morgonen, så går jag upp, och sköter med förnyad energi de sysslor som föräldrar istället (allt tröttare) gör på sena kvällar. Sedan när det är dags för barnen att väckas, är allt klart och jag kan koncentrera mig på dem till 100%. Jag har funnit att detta har positiva effekter på mitt välbefinnande och på mitt arbete.

Om man nu inte är en morgonmänniska då? Inga problem, det BLIR man efter ett tag...

Den största kvinnofällan

När jag och min dåvarande sambo blev kallade till socialförvaltningen för faderskapserkännande, så blev både socialsekreteraren och min sambo ordentligt förvånade, då jag sa att jag inte ville att jag och min sambo skulle ha gemensam vårdnad om vår dotter.

Det sågs som något självklart av alla utom mig att man skulle ha det så. Jag kommer inte ihåg hur jag motiverade mig, men så här i efterhand så är jag än mer övertygad om att jag på intet sätt blir en bättre pappa av att vi har gemansam vårdnad, snarare sämre.

Arbetsuppgifter kan man gärna dela, men ansvar? Nej, det främjar ingen att man delar på ansvaret. Det slutar inte sällan i att ingen tar sitt ansvar, utan istället missköter det genom att skylla på motparten. (När vi sedan gifte oss så blev vårdnaden automatiskt gemensam, med stöd av lag.) Jag råder idag ingen ogift kvinna att gå med på att vårdnaden om hennes barn ska vara gemensam med fadern. I slutändan skapar det bara en inlåsningseffekt vid en separation.

Inte sällan vill kvinnan flytta långt bort från sin sambo, men har då ingen möjlighet till det, då hon riskerar att få lämna barnen hos fadern. För att slippa det så tvingas hon ofta att bo kvar inom barnens skolas upptagningsområde. Detta innebär inte sällan att hon i förlängningen tvingas att acceptera en sämre anställning, ett sämre boende och att avstå från förhållanden med män som bor på annan ort.

Så är Du kvinna, och ska Du och din sambo på ett faderskapserkännande så tänk noga igenom vad det innebär att dela vårdnaden med barnets fader.

Men, säger Du, jag älskar honom och han är en underbar man! jag litar på honom!

Då säger jag: Bra! lita på honom då. Men då borde det ju inte vara något problem för honom att Du formellt har ensam vårdnad om Ert barn?

Eftersom han nu är en underbar man så kan du låta honom få visa i PRAKTIKEN att han sätter Dig och barnet främst. För DET ska det väl inte behövas någon "formell anteckning" om att han har vårdaden tillsammans med dig, eller hur? (har jag nämnt att jag arbetat som familjerättsjurist i nästan 10 år?)

"En dag var vänskapen förbytt..."

Hörde den precis på radion, skivan har ännu inte kommit ut...

Något sådant skulle jag nog inte våga mig på, risken för bakslag är för stor, och jag värdesätter nog vänskapen för högt...

Fast å andra sidan... JAG skulle nog kunna hantera en sådan fråga... och säkert många av mina vänner också... och man har bara ett liv... så fråga på bara! sen får jag se om jag själv vågar...

Fredrik Swahn - "Bara för en dag"

Var hittar man sin styrdans?

Karin har gjort det igen. Karin Thunberg, kolumnist på Svd och en av mina favoritförfattare, har skrivit om dans igen.

Hon skriver bl.a. "Dans är oöverträffat när det gäller att få upp livsångan, livsglädjen, livskraften – allt som väcks när man låter en enslig melodislinga rinna genom kroppen ner till fötterna, som plötsligt får eget liv. Att släppa kontrollen, tömma huvudet på tankar och låta sig uppfyllas av musiken, rytmen – det är dans för mig."

Vill du läsa mer så finner du hennes text här.

Mitt råd till Karin, och alla Er andra är att i första hand söka helgernas danser på www.styrdans.com Där brukar jag söka efter danserna under de delvis geografiska kategorierna:

mitt - Svea - Syd - Båt - Nonstop

I andra hand kan man också se efter dans på communityn www.dansmaffian.se , men där är förteckningen på aktuella danser inte lika exakt. Den sajten är mer till för att frottera sig med likasinnade...

Visst har Alliansen misslyckats...

...med att kommunicera vad jobbskatteavdraget innebär i folks plånböcker.

På mitt stamfik är snacket detsamma, allt ont i världen skylls på "borgarna" eller chernobyl.

Den borgerliga alliansen har kapitalt misslyckats med att berätta för landets arbetande befolkning vad jobbskatteavdraget betytt i den egna plånboken. I dagens ledare berättar Svd:s politiske chefredaktör, PJ Anders Linder, i ett inlägg med rubriken "En femtedel av skatten borta" att en Företagare från Uppsala i julhelgen roat sig med att göra en hemsida där du enkelt själv kan se hur mycket mindre skatt du fått. Något som Alliansen själva borde ha kunnat ordna för lääääänge sedan...

För mig har det inneburit drygt 2500 kr mer i plånboken varje månad, något som kommer väl till pass för en ensamstående tvåbarnsfar som jag...

Hemsidan finner du på jobbskatteavdrag.se

Just a dream...

Carrie Underwood - "Just a Dream"

Vill inte vara med på bild!

Ibland vill folk inte vara med på bild, och det måste man ju ha respekt för.

Jag träffade fyra sådana personer idag.

Men vilka fina bilder det hade blivit annars, för skönhet är inget någon av dem saknar...

Om att bli vuxen

För några år sedan skrev en "släkting" till mig en ledare i en av våra lokaltidningar. Han uppgav att ett av se säkraste sätten att se om man blivit vuxen är att studera sina radiovanor. Han konstaterade helt enkelt att vuxen det blir man när man inser att radions P1 är det enda som i längden går att lyssna på. Så här ur ett perspektiv så inser jag att han hade rätt. Mycket av min egen allmänbildning har jag fått via P1, och Svd. Om P1 är kanalen som gäller, så får man många vuxenpoäng!

Finns det egentligen något roligare att lyssna på än Spanarna?

Fast ibland undrar jag... blir man egentligen vuxen någon gång?

De vackraste bilderna på modern "styrdans"

De vackraste bilderna från socialdansgolven finner du på http://dansbilder.susannamagdalena.se/

Här är några av Susannas bästa bilder:

Nej, Det pågår inga raggningsförsök på bilderna, vi dansar så...

Och när vi inte dansar så kommunicerar vi på communityn dansmaffian.se

Du kan släppa taget nu pappa...

En video som går rakt in i hjärtat på alla fäder...

Crystal Shawanda - "You Can Let Go Now"

Tramporgeln sprider återigen musik

Nu har återigen min gamla tramporgel tagits i bruk. Dock mest som plattform för min portabla ljudanläggning. Ur den strömmar en mix av den bästa julmusiken som finns, vald helt av mig själv såklart.

Mycket händer inom musiktekniken nuförtiden. På bilden återfinns två av de mest betydelsefulla för mig.

Musiktjänsten Spotify, där du kan lyssna till snart sagt all världens musik streamat via internet för enbart 100 kr i månaden. Fast egentligen är kostnaden mindre eftersom du får massor av gratislicenser att dela ut till dina vänner och bekanta som då själva kan använda tjänsten, dock får dom små reklaminslag infällda efter att ha hört ett par låtar, men det kan det vara värt.

Mina nya högtalare Logitech V20. Det är något så fantastiskt som två bra högtalare som man bara pluggar in till sin laptop och sedan får musik med utmärkt kvalité. Det behövs ingen el annat än datorns egen via USB-uttaget. Det behövs heller inget ljudkort i datorn eftersom allt är inbyggt i högtalarna. Med följer självklart en stöttålig väska att förvara högtalarna i.

Har du Spotify och vill lyssna på vilken julmusik som spelas på orgeln, så följ denna länk.

"Livet är för kort för en massa fåniga principer"

Anna Larsson (kolumnist på Svd) har återigen skrivit en underbar betraktelse. Den här gången över nyårslöften. Läs den här.

Men du Anna... om han svarar "nej" så hör av dig till mig, jag skulle behöva en feminist som Du i mitt liv.

Själv har jag slutat med nyårslöften. Jag planerar inte gärna så långt i förväg. Det får mig att tappa focus på det som är viktigt i livet...

Men ser jag en stjärna falla i vinternatten så önskar jag. Vad jag önskar kan jag inte säga, då faller det inte in...

Jag älskar Bollnäs!

och kärleken är besvarad!

Kan inte hjälpa det men Bollnäs, dess satellitsamhällen och bollnäsborna har alltid behandlat mig väl i livet.

Man kanske borde flytta dit, bara för att bidra med lite kommunalskatt?

Bollnäs för mig är:
Nya konditoriet, Helins bokhandel, Torgboden, Mamma mos, Korvmojerna, Hemslöjden, Hemvärnet, LRF Konsult, Tingsrätten, prästgården, Segersta, Kilafors, Rockabilly, Hårga, Petra & Pär, Långnäs, Stagården, Arbrå, Nytorp, Backarna, Tuppens Danskrog, Helen & Elin, MUF-lokalen, Folkan, Bussresor, Gärdet, Susanna, Skogsdagar, Ridskolan, Bollnäs BB, Hälsingegårdarna, Ljusnan (älven), Ljusnan (tidningen), Mods, Punkare, Torbergsgymnasiet...

To be continued...

Love don´t live here anymore...

Veckans eftertänksamma video.

På sistone har jag blivit påmind om hur många som egentligen bor i ett hem där kärleken inte längre bor kvar. Men visst är det ofrånkomliga steget svårt att ta. Inte sällan behöver en av parterna "draghjälp" av en annan man/kvinna för att våga/orka ta steget...

Att stanna är ju egentligen bara stöld av sin partners livstid...

Rockie Lynne - "Do We Still"

Tidens tand tuggar hårdare på kvinnor än män...

Nu i jul- och nyårstider så träffar (eller snarare skymtar) man ofta gamla vänner och flammor på stadens gator. När man som jag, har uppnått medelåldern, så upptäcker man lätt en av livets stora orättvisor. Tidens tand tuggar hårdare på kvinnor än män. Det är en biologisk skillnad, men inte sällan accelererad av solande, rökning och hårt sminkande.

Men! ibland får man se vad jag såg idag. En kvinna jag haft ett gott öga till en gång i tiden, som livet bara gjort vackrare... Jag kommer inte ihåg hennes namn, inte heller i vilket samband jag träffade henne, men känslan av upprymdhet över att få se henne sitter kvar...

(hoppas att hon inte läser min blogg bara...)

1859 möter 1900-tals "Funkis"

Vilket föredrar Ni?

Jag vet vilket jag föredrar...